Så var då Påsken 2015 till ända, och den har till största delen innehållit en blandning av gott och dåligt mående här.
Det mesta av det dåliga måendet har kommit av "yttre påverkan", och det är inte alls acceptabelt.

Långfredagen blev en trevlig och glad dag, då vi hade löshoppning och Oskadis förvånade med att hoppa riktigt bra. Och, dessutom tycka det var riktigt roligt!

Jag blev en riktigt glad matte! Och, jag trivdes med "gemenskapen" bland hästkompisarna som denna aktivitet utgjorde.

Påskaftonen mådde jag mest dåligt, men tidvis lite bättre.
Det blev ändå en Glad Påskafton som tillbringades tillsammans med lillasyster och sambo.
Och, Mamma var ju med på ett hörn, också, förståss.

Påskdagen startade med en "kalldusch", då jag fick veta att jag "förärats" med ännu en stalker.
En stor del av dagen blev "occuperad" av denna nyhet.

Och så idag... vaknade till ytterligare oro och jidder som formligen kastades på mej till frukost.

Ett par timmar följde då jag fick lägga energi på att berätta hur verkligheten här hos mej ser ut och igår såg ut på riktigt.
Ett migränanfall, med synbortfall, hälsade på mitt under detta... och övergick sedan i migränhuvudvärk som satt i ett par timmar.

Nu har jag inte skrivit om vad vi åt till middag vare sej igår eller idag... Det betyder inte att vi fastat dessa två dagar.
Nejdå... vi äter, även då jag inte skriver att vi äter.

Och, naturligtvis har jag i eftermiddags - med migränhuvudvärk - mockat boxarna som jag för dagen hade att mocka.

Innan middagen ikväll tog Akela och jag en sväng bort till ovalbanan. Jag har inte varit där tidigare, så nu har jag sett den på nära håll.

 
(och även fast jag nu bara berättar om Akelas och min promenad så betyder inte det att de 3 andra hundarna satt innanför staketet här hemma och inte fick komma ut mer än genom att se oss där ute.

Dom var på andra promenader.

Men, jag måste ju inte berätta ALLT här, eller hur?

Hur som...

Akela och jag tog en tur till sommarhagen och spanade in kanalen som grävts ut för änderna att simma i... och jag konstaterade att det nog inte blir mycket kvar av den hagen till sommaren.

Och, Pelle & Co undrade vad vi hade för oss.

Imorgon ska jag träffa kirurgen, trots att jag fortfarande inte har fått någon kallelse om det.

*ogillar starkt då posten inte läggs i rätt låda*

Jag vet ju inte vad det stod i kallelsen, så jag känner mej mer osäker än nödvändigt inför morgondagens möte.

Men, min läkare har lovat att det inte ska bli någon operation imorgon!
Och, det hoppas jag verkligen... annars går jag därifrån och kommer aldrig mer tillbaka!

Nej, så är det inte riktigt då man läser min blogg. Och, inte heller då man ser folks instagram eller FB-statusuppdateringar.
Lyckligtvis läggs inte ALLT ut!
Men, det finns dom som tror att TV-såporna är på riktigt, och att det dom ser av folk på nätet är ALLT som finns.

Såna människor tycker jag lite synd om. Dom verkar ha en väldigt konstig verklighetsbild... även av sitt eget liv.
För såna människor är ofta dom som visar lite eller inget av sitt eget... och då spräcker sin teori om andra eller bevisar att dom själva lever ett ytterst fattigt och enahanda / innehållslöst liv.

Innan regnet bröt ut idag hann jag och Akela gå en sväng.

Detta trots att det inte var direkt folktomt på gården.

Sammanstrålade och pratade lite med Ramonas matte, vilket gjorde mej glad först...

och sen lite mindre glad... (och nej jag tänker inte lägga ut vad vi sa till varandra här! Allt måste inte avrapporteras in i minsta detalj på nätet, eller på annat sätt!)

Sambon kom hem efter morgonpasset idag o väckte mej genom att lägga något i min hand.
Det såg ut som en hallon/lakrits-godis o han sa att det var från Luvas matte.
Jag fattade inte varför hon skulle ge mej en godis genom sambon.. (jag var nyvaken) och såg sen att det ju var mitt USB-minne, som hon fyllt med bilderna från löshoppningen!

Mådde inte mitt allra bästa då jag klev ur sängen, vid 9. Åt mediciner och frukost... kände mej skakig och vinglig... och "zoombiebakis"... (ett uttryck jag myntat själv, då jag inte kan beskriva måendet bättre).

När sambon kommit hem och ätit sin frukost så åkte vi till kyrkogården där mamma & Co ligger. Där mötte vi upp lillasyster.
Tände ljus, och städade bort lite höstlöv.

Då vi kände oss klara där så åkte vi hemåt, med syster i baksätet.

Hemma gick jag på att mocka dagens boxar, och sen gick vi hem för att äta lunch.

Då jag stod och skalade potatis så fick jag nåt anfall av något, det kändes som att jag skulle tuppa av, svimma, eller nåt. Jag avbröt potatisskalandet och tog en paus.

Då det kändes bättre så fortsatte jag. Och, det blev en god lunch.

Men, under hela dan mådde jag dåligt.

Lite bättre ibland. Och sämre ibland.

Efter insläppet av hästarna, som vi var 3 om att hjälpas åt med, så lagade jag till middagen.

Den blev god.

Sambon tyckte att min stuvade potatis var den godaste potatissallad han ätit. Han tycker inte om potatissallad, men eftersom potatisen var kall och kylde ner stuvningen så blev det som potatissallad. Och, han tyckte om den.

Efter kvällsfodringen av hästarna var det dags att skjutsa hem lillasyster.

Och, vi kunde konstatera att det, trots allt, blev en Glad Påsk-afton!

 
Denna grytlapp har min mamma gjort!

Idag var det extra trevligt i stallet här hemma, då vi var många som samlades och gemensamt hade löshoppning på ridbanan.
Jag tänkte först inte att Oskadis skulle vara med, eftersom jag var i den klara tron om att hon inte kan hoppa.
Men, vartefter hästarna hoppade och jag upptäckte att flera var lite "rostiga" och osäkra så bestämde jag att även Oskadis skulle få vara med.

Och, då det sen var hennes tur... så visade det sej att Hon Kan hoppa! Och, hon tyckte det var så roligt!

Hon sprang och gnäggade och hoppade riktigt snyggt över hindren.

Tyvärr fotade ju inte jag då Oskadis hoppade.

Luvas matte var jättegullig och fotade. Så, nu väntar jag med spänd förväntan på att hon ska ge mej bilderna!

Jag fotade lite av de andra:

Trausti töltade över ett hinder

Tarzan  tar avstampen tidigt...
Smulan funderar...  
Manne hoppar snyggt, han med...    

Tack för en trevlig Långfredag!

Har idag 10 boxar att mocka.

Magen är ond redan från start idag. Det är första gången sedan innan senaste koloskopin.
(innan dess var den ond hela tiden)

Jag hoppas det är tillfälligt.

Utöver jobbet (mockningen och sedan insläppet av hästarna) så har jag planer på att diska upp allt som står och storstäda köket, samt förbereda lite av påskaftonsmaten... t.ex griljera helgskinkan och koka revbensspjäll.

Tror att det landar nånstans på hälften, som det känns nu.

Jag har - vad jag vet - aldrig ätit lamm. Och, efter vad jag sett på olika recept osv så är lamm inte helt lätt att tillaga.

Så, jag går på det jag vet att vi alla tycker om - Revbensspjäll!

Nu ska jag bege mej ut och sätta grepen i en box i taget.

Jag önskar Dej en Glad Skärtorsdag!   

Ofta, ofta hände det att Mamma ringde från sommarstugan, då hon var där. Och, i stort sett varje gång så hade hon nyheter om mina rosor eller om hennes älskade blåsippor.

Eftersom blåsipporna skänkte henne sån glädje så beslutade vi - på min begäran - att vi skulle följa traditionen med familjegraven, och sätta en blåsippa-planta från sommarstugan där.

Till morfars föräldrar sattes växter från deras sommarstuga på graven.

Likaså gjorde mormor så för morfar.

Och, mamma vårdade växterna sedan även mormor lagts i graven.

Nu är mamma i graven, och för henne adderar vi då en av hennes älskade blåsippor från sommarstugan.

Vi tog hem 2 plantor förra året, från sommarstugan.

1 förvarades hos lillasyster. Men, den verkar ha gett upp under vintern.

1 satte jag i min blomsterrabatt som är till minne av min mamma.

Snart är det dags att åka och sätta blåsippe-planta på graven, när nu våren är här.

Och, idag slog blåsippan ut här i rabatten.

Och, Mamma hade ringt och berättat att blåsippan slagit ut - om det hänt i stugan, då hon varit där.

På nyårsafton 2014/2015 blev Helge rädd för fyrverkerier, och sprängde sej ut ur sin hage, tillsammans med sin kompis.

Båda hästarna kom tillbaka en stund senare, men var för stressade, och flydde därför igen.

Kompisen återfanns lite senare på en väg i närheten.

Men, av Helge fanns inte ett spår.

Han efterlystes via Facebook, och et riktig pådrag blev det i sökandet efter honom.

Även "mediala" personer hörde av sej och framförde att han mådde bra och att han var vilsen osv...

Så länge han inte återfunnits så har det ju ändå funnits hopp om att han ska dyka upp nånstans.

Nu har han "dykt upp"... och inte blev vi så glada för det.

Han har nu hittats i sjön Limmaren, död.

Välbevarad... troligen pga att vattnet ju varit så kallt.

Han har alltså gått ut på isen, och gått igenom... och drunknat.

Stackars Helge!

Kommunen har tydligen gett sitt tillstånd till att Helge får begravas på en specifik plats.

En plats där det INTE kommer att avfyras några fyrverkerier!

Vila i frid, fina Helge!

(bilderna är respektfullt lånade från facebook)

Då jag var liten så fick jag (och alla andra barn) lära att det skulle sparas energi genom att man släcker lampan då man lämnar ett rum. Alltså, att det inte skulle stå tänt i ett rum där ingen befann sej.

Detta sitter hårt i mej... och jag tror fortfarande på att det spar el då man släcker där ingen är.

Om inte annat så sparar det in pengar som jag (och sambon) då inte behöver ödsla genom att ge dessa till elbolaget.

Nu har det gått en tid sedan jag var barn... och, nu är det Earth Hour som gäller.

1 kväll per år uppmanas vi (invånare) på hela planeten att släcka under 1 timme.

Oavsett vad man tycker om effekter osv av detta, så skadar det ingen att faktiskt vara med och bidra.

Så, ikväll mellan kl. 20:30 och 21:30 är det dags!

Är Du med och släcker?

Jag är det!