Fy vad varmt det är. Just nu är det 42 grader varmt i solen, och vi håller oss inne, i rummet i "vårt" lilla hus. Här är det svalast just nu.

Luften har gått ur mej och jag har haft känningar som jag är jätterädd för. Att det kan vara hjärtat.

Vi har nu nämligen fått veta att vi den 1 september ska ha flyttat ut från huset som vi har bott i de senaste 18 åren av våra liv.
Det pratas om att vi istället ska bo i 2 baracker, som då blir 50 kvm, som ska ställas upp på nån parkering på gården. Det känns jättekonstigt. Och, jag vet faktiskt inte vad orden heter, som hör ihop med vad jag känner.

Jag vet bara att jag levt i många år med rädsla för att hot skulle bli sanna. Hot som riktats emot oss, om att vi inte ska få bo kvar.
Ägaren till gården har i 18 år sagt att vi ska bo i renoverat, utbyggt eller nybyggt hus.
Senast i september, just efter senaste valet, sa han till mej att vi ska flytta in i nybygget då det är klart.

Men, nu ska vi då alltså bo i baracker på en parkering....

Vi behöver nu ta augusti till att köra flera vändor med våra ägodelar, och med mina växter.
Jag kan inte med att bo i en byggnad (oavsett mysfaktor) på en parkering, och se andra människor sen ha den trädgård dom jag under 18 år har etablerat.

Jag tror faktiskt att vår osäkerhet om boende nu gjorde att jag fick något som väldigt mycket kändes som något fel med hjärtat.
Jag behöver hålla huvudet kallt (i den här värmen) och ha is i magen (också i den här värmen), så jag inte "klappar ihop", utan att jag fixar att säkra våra saker.
Sen får vi väl se 1 september hur det ser ut då.