Fy vad varmt det är. Just nu är det 42 grader varmt i solen, och vi håller oss inne, i rummet i "vårt" lilla hus. Här är det svalast just nu.

Luften har gått ur mej och jag har haft känningar som jag är jätterädd för. Att det kan vara hjärtat.

Vi har nu nämligen fått veta att vi den 1 september ska ha flyttat ut från huset som vi har bott i de senaste 18 åren av våra liv.
Det pratas om att vi istället ska bo i 2 baracker, som då blir 50 kvm, som ska ställas upp på nån parkering på gården. Det känns jättekonstigt. Och, jag vet faktiskt inte vad orden heter, som hör ihop med vad jag känner.

Jag vet bara att jag levt i många år med rädsla för att hot skulle bli sanna. Hot som riktats emot oss, om att vi inte ska få bo kvar.
Ägaren till gården har i 18 år sagt att vi ska bo i renoverat, utbyggt eller nybyggt hus.
Senast i september, just efter senaste valet, sa han till mej att vi ska flytta in i nybygget då det är klart.

Men, nu ska vi då alltså bo i baracker på en parkering....

Vi behöver nu ta augusti till att köra flera vändor med våra ägodelar, och med mina växter.
Jag kan inte med att bo i en byggnad (oavsett mysfaktor) på en parkering, och se andra människor sen ha den trädgård dom jag under 18 år har etablerat.

Jag tror faktiskt att vår osäkerhet om boende nu gjorde att jag fick något som väldigt mycket kändes som något fel med hjärtat.
Jag behöver hålla huvudet kallt (i den här värmen) och ha is i magen (också i den här värmen), så jag inte "klappar ihop", utan att jag fixar att säkra våra saker.
Sen får vi väl se 1 september hur det ser ut då.

Det är jag det!
Jag är den enda som inte kan samarbeta!
Och, om man är som jag så ska man inte vara nära djur!

Detta får man höra då man ställt upp i flera dagar, gått upp före 6 på morgonen, gått ut och tagit ut hästar trots att man har feber, har sovit dåligt och det blöder från "rumpan" och man har huvudvärk.

Att man blivit ombedd att hjälpa till för att den som egentligen har jobbet dels är så jobbig att jobba ihop med att vederbörande inte orkar med personen, och sen att den personen "inte orkar jobba".

Då blir jag ombedd att hoppa in och hjälpa till ännu mer än vad jag gjort innan.

Och, jag ställer upp... förståss... för jag tycker om att hjälpa till, och att vara behövd, och att vara uppskattad.... och att få duga.... få vara med...

Men, nu fick jag veta idag att sanningen är den att jag dels är fel (och inte ska vara nära djur) och att jag är "den enda som inte kan samarbeta".

Tack för det!!!

Jag började med att försova mej. Vaknade 10 minuter innan jag skulle vara på jobbet.
Svarade då hon ringde. Hon sa att jag skulle sätta på täckena på storhästarna och sedan ta med Greifi upp.

Medan jag höll på att sätta på Athos täcket så ringde hon och frågade vad jag gjorde. Jag svarade att jag höll på att sätta på täcke.
Då sa hon att jag skulle sätta på Stevie och maysan sina täcken först.
(man ska alltså röra sej i slalom i stallet.... det har hon aldrig sagt innan, och visste inte heller vilka jag satt på täcke på)

Hon sa att jag skulle ta med Greifi och Frejya dit upp.
Jag svarade att det gör jag, och sa att jag nu skulle fortsätta att sätta på täcken (jag behöver båda händerna då och jag höll telefonen i den ena handen).

Då täckena var klara hämtade jag Greifi. Sambon tog Frejya.

Jag lämnade Greifi i sin hage (där kompisarna redan var ute) och sambon lämnade Frejya i sin hage.

Sen kom hon med Alma och sa till mej att lämna Alma i hagen och sedan gå och öppna till stona o stänga vid eken (som jag brukar göra, ja).

Jag tog med Alma, lämnade in henne i hagen (och sa till min Óskadis, som väntade innanför grinden, att jag snart skulle komma med frukosten) och gick sedan och stängde vid eken samt öppnade grinden till tarmen för stona.

Jag gick tillbaka och tog de 2 höpåsarna. Då ringde telefonen... jag hann inte svara... (det var hon som ringde).... jag gick och delade ut maten till hästarna i Óskadis flocka och skulle sen fodra hennes ston, då min sambo kom och frågade (åt henne) om jag stängt vid eken ocj öppnat stonas.
Jag svarade att jag hade gjort det.
Han sa att hon hade ringt och jag inte hade svarat. Jag svarade honom att jag inte hann svara och att jag inte kan fodra hästar med en hand och att min telefon var i stort sett urladdad.

Då jag sedan hade fodrat hennes ston, och halkat runt i leran, och kom dit upp, så gick jag in i stallet och lämnade Almas grimma på hennes box.

Sen gick jag till höförrådet för att höra mej för om vad som nu skulle göras.
Jag hörde henne säga att "Benita vet inte vad hon ska göra" till min sambo.
Jag kom då fram och sa "skämtsamt" till henne att jag inte visste ett enda smack om vad som ska göras.
Och jag frågade: "Vad ska jag göra?"

Hon frågade var jag varit och jag svarade att jag lämnat Almas grimma vid hennes box och att jag innan dess varit ner och stängt vid eken, öppnat för stona och sedan fodrat de 2 stolösdriftshagarna, och så visade jag med kroppen hur jag halkat i leran.

Hon sa då till mej: "Man kan inte vara så där om man ska vara nära djur!"
Jag sa: "Vad ska jag göra?"

Hon upprepade: "Man kan inte prata så högt och var så om man ska vara med djur!"

Jag blev ledsen och gick därifrån.
(FÖRLÅT OM MAN ÄR SEJ SJÄLV!!! OM MAN KANSKE HAR LITE HÖGRE RÖST DÅ MAN SKOJAR, OCH DÅ DET BLÅSER SÅ MAN KNAPPT HÖR SEJ SJÄLV!!!! FÖRLÅT FÖR FAN!!!) Detta är mina känslor! Inget jag SA!

Jag gick ner till stallet där nere och tänkte att jag släpper väl ut killarna som ska till lösdriften. Men, dom var redan ute. Kvar i stallet var endast Geisli och Galdur. På Galdurs boxdörr satt en röd lapp med orden "EJ UT". Jag fattade då beslutet att ta ut Geisli.
Jag gick dit upp med honom och stannade med honom och väntade på direktiv.
Hon och min sambo gick ut ur hennes stall med hennes hästar. Jag väntade.
Inga direktiv kom. Så, jag tänkte att jag kan ju ta med honom ner och kolla om det är öppet till hans hage. Så, då gick vi till hagen, Geisli och jag.
Det var öppet dit. Så jag släppte Geisli innanför grinden och gick upptill stallet igen.
På tillbakavägen mötte jag E, som kom med resten av Geislis kompisar. Hon sa till mej: "Dom undrar var du är!"

Då jag kom fram till stallet så frågade jag henne: "Vad ska jag göra nu?"
Hon frågade: "Var är Geisli?"
Jag svarade: "Han är i hagen! Vad ska jag göra nu?"

Hon frågade: "Varför tog du inte med dom andra?"
Jag svarade: "Det var ingen som sa att jag skulle göra det, och ni tog ju ut dom andra hästarna just då så jag tänkte att jag kunde ta med honom då jag skulle kolla om det var öppnat dit!"

Då informerade hon mej: "Du är den enda som inte kan samarbeta! Det här fungerar inte!" 
Jag sa till henne att hon säger olika varje dag. Att jag visst kan samarbeta men att det inte är så lätt att göra rätt då man ÄR fel!

Sen gick jag och grät.

Sopade stallen utan att bli tillsagt (jag har sopat stall varje dag och tycker faktiskt inte att man ska behöva vänta på att få höra att man ska göra det - det är att KUNNA samarbeta!!)

Sen gick jag och mockade åt Hreimur, Disa och Fursti... innan sambon kom och sa att vi skulle gå hem.
Då hade han kört in hö, halm och silage.

Så, nu finns inget mer för mej!

Jag skulle gett upp på 90-talet då jag var inlåst med panikångest och inte kunde lämna soffan.

Då kände jag att det inte fanns något liv kvar för mej där ute.

Nu vet jag att det var så!

Så... nu får hon väl ta hjälp av alla andra (för varenda en av dom KAN ju samarbeta).

Så kan hon ge fan i att utnyttja mej då jag ändå inte duger!!!

Igår släppte jag ut Óskadís i sin gamla flock igen. Den hon tvingades lämna för ca 1½ år sedan då vi skulle försöka få henne och Estelle att lära sej att umgås så dom kunde bo i samma box. Samma flock som Oskadis sedan dess varit förbjuden att ingå i.

Drottnings matte ville från första stund inte ha Oskadis i samma hage som Drottning.
Och nu sa den matten att allt skulle gå bra om Oskadis träffade bara Drottning först i en egen del av hagen, och sedan träffa resten.

Så, vi gjorde just så... jag och Tindras matte. Det var ingen annan hästägare som kunde/ville vara med.

Drottning började med att från ca 25 meter springa fram och hugga Oskadis i ryggen. Och så jagade hon bort Oskadis till andra änden av hagen.
Sen struntade Drottning helt i Oskadis.

Nån halvtimme senare öppnade vi så att de 3 övriga fick träffa Oskadis, som dom älskar så mycket.
Hennes dotter Disa, Tindra (som hon var tillsammans med hos hingsten) och Alfadis (som hade Oskadis som extramamma hos förra ägaren).
Alla 3 hälsade sansat på Oskadis och sen stod Tindra och Oskadis länge och kliade varann.

Drottning tog ingen som helst notis mera av varken Oskadis eller de andra hästarna.

Så jag o Tindras matte gick ifrån hagen, och hon åkte hem en sväng.

När jag sedan skulle göra lunch hemma och tittade ner till hagen från mitt köksfönster, så såg jag Tindra o Alfadis' mattar i hagen. Dom var där för att hämta sina hästar för en ridtur.
Först såg jag inte Oskadis.
Alfadis, Tindra, deras mattar och Disa var uppe vid grinden mot sommardelen.
Drottning var i motsatta hörnet, diagonalt sett därifrån.
Sen såg jag Oskadis. Hon komfrån hage 1 (dom andra var i hage 2) och travade fram till sina kompisar vid sommargrinden.
DÅ tog Drottning fart... Hon for i en rasande fart rakt emot Oskadis, som då befann sej på andra sidan om de andra hästarna. Drottning sprang rakt in i hopen av hästar, Tindras matte kastade sej undan och klarade sej på en mm från att bli omkullsprungen av Drottning.

Då Drottning rusat igenom hopen av hästar så högg hon Oskadis, som i sin tur sprang undan. Men, Drottning gav sej inte. Hon jagade Oskadis och högg henne fler gånger under tiden dom sprang.
Till sist stannade Oskadis och Drottning stannade då och vände rumpan emot och sparkade på Oskadis, som svarade tillbaka.
Sen sprang Oskadis igen, med Drottning efter sej huggandes i Oskadis.
Oskadis stannade igen och vände sej emot Drottning, som då sprang rakt in i Oskadis.... som i sin tur reste sej på bakbenen och vände sej om i luften och då hon landade så sprang hon igen, med Drottning efter.
Inte EN enda gång under den dryga timme som Oskadis var i hagen så nosade ens Drottning på henne.
Drottning kände så väl igen flockens ursprungliga ledarsto och hade sin uppfattning klar: Hon skulle DÖ!

Jag sprang ut och ner till hagen. Då jag kom fram så stod Tindras matte och höll i Drottning, som hade Tindras frimma på sej.
Alfadis matte sa till mej vad som hänt. Det jag bevittnat från köksfönstret. Och, jag satte på Oskadis grimma och så fick hon lämna hagen.
Jag försökte senare att fota i pälsen där Drottning huggit henne.

Men det spelar ju ingen roll. Drottning vann!
Oskadis har nu ingen chans att få gå i hage, och ska alltså stå resten av sin tid på den här gården i en box.
Dräktig som hon är.   

Sambon har nu opererat sin fot. Detta skedde den 2 oktober. Och, nu kan han inte bära tungt förrän tidigast om 3 veckor.

Bilen vi köpte för några veckor sedan visade sej ha mera fel än vad säljaren uppgett, och så illa att vår verkstad inte vill laga.
Vi har försökt få säljaren att låta köpet gå tillbaka, men istället ville han ombesörja att bilen blir lagad och går igenom besiktningen. Han fick besiktningspappret, genom en hästägare här på gården som har hästar hos honom.
Sen har inget hänt, och bilen står ännu kvar här.
Jag har ställt av den, och fått lite pengar åter på skatten. Förvånad över att de återbetalda pengarna inte var fler, med tanke på hur liten tid av året som bilen var påställd. Mindre än 1 månad.

Vår bil (den vi hade sedan innan) har nu underkänts på besiktningen och dessutom gått sönder under då vi var upp till stugan förrförra gången. Och den blir det körförbud på den 14/10.

Idag sa vår hyresvärd till mej att det är bra om vi tömmer ut så mycket som möjligt så det inte blir så jobbigt den dan vi får en liten stund på oss att flytta ut.

Hon sa inte VART vi skulle flytta ut eller NÄR. Jag talade om för henne att vi inte kan köra iväg mera nu eftersom sambon är nyopererad och bilen ska in på verkstad.

För en timme sedan ca kom den där gubben som förra året gav oss det stora frågetecknet att hänga i sedan dess ang. boendet, och frågade efter grannen nere vid vägen (han med grävaren).

Det känns VÄLDIGT oroligt att inte veta NÄR vi ska ut och VART!

Igår eftermiddag ringde Smulans matte och berättade att Duna sparkat en massa aggressivt på Oskadis, och att jag borde kolla upp henne.
Jag gick till Oskadis' hage genast då jag gått in med Hreimur, som jag var på väg in då jag fick telefonsamtalet.

Óskadis sprang emot mej då jag kom till grinden, och jag tog med henne till rundcorallen, för att låta henne springa där så jag skulle se om hon var halt.
Jag hann bara släppa henne där inne så kom hon i en sån vinkel att jag kunde se vänstra bakhasens utsida. Där var ett jättestort "skrapsår", ca ½ cm djupt. (resten av Óskadis satt sannolikt fast i Dunas sko)

Jag gick då med Óskadis till Smulans matte,som lovade komma och hjälpa mej med såret då hon kom tillbaka från sin ridtur.

Och, vi fortsatte att ta in hästar, under tiden.

Eller, rättare... min sambo fortsatte att ta in hästar, medan jag satt på soffan utanför Óskadis' box och pratade i telefonen med vår hyresvärd om vad som hänt mm.

Strax efter att Smulans matte hjälpt mej att tvätta rent såret och satt på blåspray, så ombads vi 2 att gå ut i en sommarhage och hjälpa Fjári's matte, som inte kunde få Fjári att ta ett enda steg.
Väl där konstaterade vi att oavsett om han gick hem eller inte så skulle veterinär kolla på honom. Så, matten ringde distriktsveterinären innan vi äntligen fick honom att på 4 mycket "svajiga" ben gå hem till stallet med kompisen Ess framför (ledd av mej).
Veterinären anlände bara nån minut efter att vi kommit hem med Fjári.

Blodprov och annan koll... mystik... inget självklart symtom.

När veterinären var klar för kvällen hon honom bad jag henne ta en titt på Óskadis, eftersom hon ju nu var på gården.

Hon bad mej springa med Óskadis (för att kolla efter hälta) och JAG SPRANG!!!
Det har jag inte kunnat på mycket länge!   

Ingen feber -37,4.
Ingen hälta.
Ingen ömhet då veterinären tryckte och klämde på senan, där såret sitter.

Hon lämnade plåsterlappar och instruerade mej i hur jag skulle sätta på den på såret. Och, så ska jag kolla efter svullnad, ömhet och höjd temp.
Om dessa uteblir så blir det bra.

Jag vet inte var mer Duna träffade då hon aggressivt sparkade på Óskadis. Och, eftersom jag redan var orolig för att hon skulle fara illa då resten av den flocken skulle komma tillbaka till den hagen om några dagar, så får hon nu inte gå tillbaka till den hagen.

Jag vet inte nu var jag ska ha henne - mer än i boxen.   

Idag har jag varit ut och kollat henne, då jag mockade boxen.
Temp 37,5. Och, hon är angelägen om att få gå ut.
Så, om en stund ska jag gå ut och beta henne.

Jag fattar inte varför Duna gav sej på Óskadis på det sättet.
Men, ett skäl kan ha varit att dom ju är hungriga, då dom inte får så mycket mat och gräset inte erbjuder så mycket näring.
Och att Duna trodde att Smulans matte skulle ge dom att äta, och hon inte ville dela med sej till Óskadis.

Idag får Duna och Alma lunch.
Det fick inte hästarna i den hagen då Óskadis gick där.
Varför plötsligt nu, då inte Óskadis är där?

Hur som... Vi får försöka komma på nåt.
Hon är dräktigt. Hon gillar inte att stå på boxvila.
Hon gillar inte att vara ensam i en hage.
Hon förtjänar inte att slås ihjäl.
Min snälla häst... som hästar tycker om, och tyr sej till...
Varför skulle hon plötsligt förtjäna Dunas aggressiva sparkande?

Idag kände jag att varför börja på en måndag, eller i början av en månad eller i början av ett år?
Nä, det finns ingen bättre tid att börja en förändring än precis NU!

Så, nu startar jag min viktresa här i bloggen!
Jag har redan startat lite smått i livet genom att äta färre glassar. Men, nu måste jag bli mera fokuserad. Och, jag hoppas att det inspirerar mej att kämpa på genom att jag dessutom för anteckningarna här i bloggen.

Till en början får inläggen ligga öppna. (så får vi se längre fram om det förblir så)

Idag har jag ätit:
Till medicinen: 2 teskedar äppelmos

Frukost: 1 kopp te, 3 skivor jättefranska med 4 gurkskivor och 3 ostskivor på varje brödskiva.

Lunch/fika: 1 kopp te, 3 skivor jättefranska med 4 gurkskivor och 3 ostskivor på varje brödskiva.
Middag: Dafgårds färdigmat - Karins pasta - 1 glas mjölk.

Klockan 11:20 vägde jag: 97,4 kg

Planen för aktivitet idag är:

• Mocka 1 kärra i Estelle's hage (V)
• Mocka 1 kärra i Óskadis hage (V)
• Rensa i röran hemma och rensa bort 7 saker (hann ej)
• Gå ut på promenad i 30 minuter i rask takt (V)
• Gå promenad med Estelle (hann ej)
• Gå promenad med Gucci (V)
• Gå promenad med Rabalder (V)
• Lasta järnskrot på släpet (hann ej)

Det som blev, utöver planen:

• Tagit in 4 hästar från sin hagar
• Veckohandlat på ICA Maxi

Min sambo fick ett telefonsamtal nyss från en person här på gården... som hade en hel massa att säga OM MEJ.... och då han sa till henne att prata med mej istället så ville hon absolut inte det.
Trots att han berättade för henne att jag stod intill... utan hon fortsatte att berätta FÖR HONOM vad hon tyckte om mej!

Därav skriver jag nu detta:
"