Jag vill tacka Alla er som var med och kollade på Mello-finalen, ihop, via min tråd på Facebook.
Det gjorde det hela så mycket roligare, tycker jag!

The more the merrier, 'ya know!

Startfältet på finalen var rätt varierat.

En del dåliga låtar, och fler än en bra.

Men, helt klart vann rätt låt!

Måns kommer att göra mycket bra ifrån sej i Wien.
Och, låten vi skickar kommer stå sej bra emot de övriga ländernas bidrag.

Att samen Jon Henric och hans jojk kom på 2:a plats var Toppen!
Och, att Hasse Andersson kom 3:a.

Låten med den något "omöjliga" texten... som jag först ikväll började begripa... Möt mej i Gamla stan... kom inte alls värst bra - vilket sa mej att min åsikt om låten knappast var unik.

Magnus Carlsson är en jättebra sångare och artist!
Men, låten... var inte lika bra som han.

Jag är glad att vi slapp se Erik Saade ta av sej kläderna (vilket han lovade göra om han vann).
Vem hade velat se det?

Och, Paradise hotel-fansen lyckades inte få Groupie-låten till vinst.

Kanske för att hjärtrösterna inte funkade.
Tur det!

Nu får vi hoppas att inte låten spelas sönder innan 21 maj, då Eurovision Song Contest går av stapeln i Wien.

Jag tycker det var bättre förr... då låtarna inte fick spelas förrän all var klart!

Du är väl med på Facebook, och ser Mello-finalen tillsammans?   

Jag taggar dom som jag tror vill vara med. Så får vi hoppas det blir bra!

Så... vem håller Du på ikväll?
Vem ska åka iväg och representera Sverige i Eurovision song Contest?

Jag vet vem jag INTE vill ha till vinnare:
Groupie. Jag tycker den är fjantig!
Och, det känns en hel del som att folk röstade på den för att Samir varit med i Paradise hotel.

Och, det är inte riktigt Personer vi ska skicka till ESC, utan en representativ Låt!

Så var det i alla fall förr.

Jag skulle inte bli ledsen om vår same vinner ikväll.

Eller Måns.

Eller Magnus. (fast låten (texten) är fortfarande inte helt logisk)

Eller Hasse.

Men dom 3 pojkarna jag inte minns namnet på (var det 3 bokstäver?), dom vill jag inte ha till vinnare.

Och, inte heller Groupie. Den j-la låten har suttit på replay i huvet på mej i en vecka nu.

Det räcker! Tack så mycket!   

Igår åkte Atlas... efter en del strul med att få trailer bakom bilen.

Den första trailern som skulle lånas gick inte att låsa upp.

Den andra stämde inte elkontakten mellan släp och bil.

Då lånade jag ut min... trots att jag egentligen inte alls ville se Atlas flytta... och, den fungerade.

Då matten kom tillbaka med tom trailer så berättade hon att hennes magkänsla sa att detta inte alls var rätt.
Så, imorse då jag vaknade fann jag ett fb-mess från henne med frågan om hon kunde få låna trailern igen, för att hämta hem Atlas igen. Och, visst fick hon det.

Så, då jag kom upp till stallet, efter min frukost, var Atlas hemma igen! *många glada leenden och hjärtan*

Som om ingenting hänt... efter en övernattning på annat ställe, bara.
Nu är det "Vi flytt int" som gäller på riktigt.    

Ikväll hade jag planerat att laga till torsk, potatis och äggsås, men då vi kom hem efter en lugn och trevlig insläppsrunda av hästarna så var klockan närmare 20, och det blev bättre med hamburgare.

Det är också gott, då man fixar eget hemma, med hamburgerdressing, isbergssallad, bostongurka, senap och ketchup.

Imorgon får det bli torsken... till sen lunch, eller nåt, istället.

Jag har upptäckt ett flertal gånger nu att min mage mår bättre av hemlagad mat (gärna helt från grunden) än att jag äter sånt som innehåller en massa tillsatsämnen och skit.

Utöver Crohn så har jag en urkänslig mage, som reagerar genast på sånt som inte är bra.

Så, jag försöker verkligen att laga maten själv... de dagar jag klarar av det.

Och det blir så gott!

Sambon sa, häromdan, då jag stekt potatis att jag är jättebra på att få stekt potatis jättegod.

Nånstans inom mej kände jag då Mamma,,, som faktiskt var den som var riktig fena på att steka potatis och göra hemmagjord pytt-i-panna, bl.a

Kanske får jag lite hjälp av henne ibland... *känns bra att tro det*

(Jag har nämligen aldrig varit värst bra på att laga mat... och nu bara flyter det på...)

Idag har det varit Fredagen den 13:e... och, även idag (som alla andra fredagen den 13:e sedan sommare 1976, då min farmor överlevde fredagen den 13:e) så har det varit en bra dag.

Atlas - som är en av de hästar som jag tar in från hagen, åt hans matte - som jag fått en alldeles speciell relation till, kom hem igen!

Jag orkade mocka de allra flesta av mina för dagen 12 boxar, och hade energi över till en tur till ICA Maxi för att handla.

Kaninen som bott inne över vintern och som inte velat äta ordentligt de senaste dagarna åt med god aptit ikväll.

(bonus)Dotterns mamma misslyckades i sitt försök till att bygga ytterligare oro och förstörelse i sina barns liv, då hennes senaste galenskaper lämnades utan bifall.

Kort och gott en bra dag!   

Härligt!
Idag vaknade jag, efter att ha sovit lugnt. Drömt helknasigt. Men, ändå sovit bra.

Sov inte lika länge heller, idag. Utan, vid den tiden då jag vaknat o gått upp senaste tiden var jag idag redan ute och jobbade, och hade då ätit både medicin och frukost.

Soligt och vårlikt. Och, energi o ork på högre nivå än de senaste dagarna.

Mockade 6 boxar, vinkade av Atlas (en av de hästar som jag haft insläpp av 7 dagar / vecka), då han o hans matte skulle flytta och testa att bo på ett annat ställe. Dom fick låna min trailer, trots att jag helst inte ville att han skulle flytta. Det var STORT av mej.   

Jag mockade ren en hage, tog eftermiddagspromenaden med Elvis som bara ville beta... så, jag fick jobba lite mer än vad jag behövt senaste tiden då jag lagt promenaden till ridbanan.

Jag mockade sen ytterligare 2 boxar, innan jag gick hem och började fixa lunch till mej o sambon just innan sambon kom hem då hans dagspass var till ända.

Stekte potatisen som blev över häromdan och hot dogs... och till det tog vi Skagenröra. Gott!

Det var tänkt att bli lunch... som vi åt vid 16:45 - 17:00...

Men, det visade sej sen att det blev middag... då vi sen inte åt någon mera mat... vilket min mage verkligen protesterar om nu. Jag måste komma ihåg att inte låta det gå för lång tid mellan mattiderna.

Jag pratade med (bonus)dottern i fånen ikväll. Trevligt som oftast.

Och, som vanligt hade vi inte pratat klart, då vi la på efter ett par timmar. Såna e vi!   

Man blir så bedrövad över hur den som ska föreställa mamma till henne och syskonen uppför sej, och alltid har uppfört sej.

Det senaste tilltaget är något som ingen frisk och sund människa någonsin kan acceptera!

Och, jag blir så ledsen för de som hon nu drabbar!

Nu är det dags att ge kudden lite uppmärksamhet igen.

Imorgon är det fredagen den 13:e - igen!

Ända sedan 90-talet, då jag satt inlåst 7 trappor upp, totalignorerad av vården, och levde med 15-18 panikattacker / dag och en hel massa ångest, så har sambon haft som vana att ta hem årets första tussilago till mej.

Under 90-talet gjorde han det eftersom jag inte ens kunde titta ut genom fönstret, och för det mesta inte ens visste vad det var för årstid där ute. Än mindre såg jag några blommor.

Sen har han bara fortsatt... liksom.

Varje gång är det lika uppskattat av mej!   

Idag ringde han då jag stod och tittade på då Sol sprang över bommar i rundkorallen.

Han sa till mej att titta på hyllan i mitt stall.

En stund senare gick jag för att kolla:

Jag såg direkt!

Och, jag blev väldigt glad!

Speciellt eftersom jag idag känt mej oerhört matt, efter en natt fylld av magsmärtor, då revbenspjäll och potatis inte varit så lätt för tunntarmen att putta igenom förträngningen och ut i tjocktarmen.

Jag känner mej numera svagare för var dag som går...   
Och, därför blev jag extra glad idag, då jag såg dom...:
 

Jag fixade genast fram en lite större kopp för dom att stå i.
Imorgon tror jag att jag ska sätta den i jord i en kruka, eftersom han råkade få med roten.

När (BONUS)dottern var ca 6 år så hade vi ganska länge spontant bett henne minnas saker åt oss, typ påminn om att vi ska köpa glass eller säg till när du ser... eller kom ihåg att säga till oss att... typ...

Och, en dag då vi står innanför dörren, och är på väg ut alla 3, och nån av oss säger till henne att påminna om något, så kommer frågan spontant från henne: "Är jag en anslagstavla?"

Vi tittade på varann och kände genast att det låg en hel del i det hon sa... och efter det skaffade vi faktiskt en anslagstavla och satte upp "kom-ihåg-lappar" där.

Självklart menade vi inte att lägga ansvaret för att saker koms ihåg på henne.

Men, det "väckte" oss då vi fick hennes fråga.

För, även om hon tyckte det var rolig att hjälpa till att komma ihåg roliga saker som inkluderade henne, så var det ju VÅRT ansvar att faktiskt komma ihåg att det skulle ske.

Hennes fråga och hela situationen är i våra hjärtan ett gulligt minne.

Det som kanske inte är lika gulligt... men, som på nåt sätt liknar det ovan...

är MIN fråga: "Är Jag en Anslagstavla???"

Jag tycker om att hjälpa! Jag tycker inte om att utnyttjas!

Ibland är det inte så enkelt, att veterinär kommer, undersöker.... och efter ett tag kommer bajs och hästen piggar på sej.

Ibland går det åt helt fel håll.

Igår morse kom veterinären ut till sjuk häst.

Kolik blev diagnosen och ordinerad behandling att röra på hästen så att han skulle bajsa.

Han bajsade flera gånger, och var lite piggare ibland. Men, genomgående under dan blev han sämre.

Slutligen körde mattarna in honom till hästsjukhuset, där det blev ny diagnos.

För, det var inte kolik.

Han hade cystor på tarmarna. Operation... men, det gick inte.

Och, vi var många som dels var engagerade igår, oroliga och idag har varit ledsna.

Mest ledsna har ju självklart mattarna varit.

Men, den här killen har verkligen inte lämnat någon oberörd.

Vi kommer att minnas och sakna honom med värme!

(bilden lånad från facebook)

   Vila i frid finaste Canalj!   

Vaknade och såg att hibiskusen som Jane var så snäll och skickade till mej för et bra tag sedan nu blommar - igen. Jag tror att det är 4:e gången som detta lilla skott blommar.   

En mindre rolig sak som kom till mej just efter jag vaknat var då sambon berättade att en av hästarna var sjuk. Kolik, sas det. Veterinären hade varit i stallet, och matten hade varit ute och gått. Hästen var jättesvettig. Så ont hade han.

Lite senare, då jag gick ut för att ge mej på mina för dagen 13 boxar så träffade jag hästen och hans matte, och stannade och pratade lite.

Han hade rejält ont. Höll på att falla omkull ett par gånger.

Under dagen fick han rör på sej en hel del på ridbanan, så han inte skulle lägga sej.

Det hände ett par gånger att han fick gå in i sin box, men dök då genast ner på golvet och rullade.

Jag sa tidigt att jag kände att han behövde köras in till sjukhuset.

Matten lyssnade på det veterinären sagt på morgonen, och gjorde allt så som hon fått instruktioner.

Vid strax före 18 åkte dom in till sjukhuset. Och, vi håller tummar för att det går bra, och att han blir bra igen riktigt fort.