Imorse, vid 5-tiden då jag gich så var allt frid och fröjd. Men, ca 3 timmar senare så mådde jag inget bra alls. Jag mådde lite illa, skakade inifrån och ut. Hade yrsel.
Jag gick upp... tog kortisonmedicinen, och gick sedan ut en stund. Mockade klart mina boxar och försökte att akta mej för solen.

Ikväll har jag tagit den här medicinen för 3:e gången... och jag hoppas verkligen inte på biverkningar mera nu.

Imorgon ska vi visa upp sommarstugan för fotografen. Och, väl hemma sen så ska Oskadis till tandis.

Kände mej väldigt osäker och rädd beträffande min nya medicin. Sov oroligt hela natten.
Ringde direkt på morgonen till IBD-mottagningen, och berättade för dom på svararen om min oro.

Blev uppringd några timmar senare.
Vi pratade om medicinen fram och tillbaka ett par vändor och jag gick sedan med på att ge den en chans.

Min största rädsla är det som står på Fass om att denna medicin kan trigga igång en stor mängd olika Cancer-sorter.

Jag har mist rätt många anhöriga till Cancern, så jag är rätt så rädd för att drabbas själv.

Då jag skulle ta den 1:a dosen (tabletten) så grundade jag med en stor portion mat. Mitt i måltiden svalde jag tabletten. En stund senare blev jag orolig i hela kroppen och lite illamående.

Det avtog efter ca 15 minuter.

Jag vet inte om det var en reaktion på medicinen, eller om det var ångest för vad som skulle kunna hända.

På onsdag morgon måste jag nu in och lämna blod, för provtagning.

I fortsättningen är det blodprov på onsdagar som gäller... så dom kan hålla koll på hur medicinen agerar, och stoppa i tid om det behövs.

I fredags ringde syrran från IBD-mottagningen, men fick inte tag i mej. Hon hade fått in mina provsvar, och ville nu veta hur jag mådde.
Jag ringde upp idag och vi pratade en del.

Dom hade sett att det var något med protein... och hon föreslog - eftersom något antydde att inflammationen är aktiv - att jag ska testa den där medicinen nu, som dom pratat om tidigare.

Den som kan ge biverkningar och ge sej på levern, och som kräver provtagningar varje vecka.

Vi kom fram till att jag ska börja med den imorgon kväll. Den ska tas efter måltid på kvällen, för att underlätta och minska risken för illamående.

Då jag ikväll hämtade ut medicinen - som heter Azatioprin Mylan - så berättade hon på apoteket att den här medicinen gör mej infektionskänslig, då den tydligen sänker immunförsvaret, och att jag vid medicinering med denna måste undvika att vistas i sol.

Hur ska det gå, då jag jobbar utomhus... och då jag behöver hålla mej på benen och aktiv med allt omkring det som ska göras beträffande mamma, arvskifte osv?

Jag måste ringa och prata med dom imorgon. Kanske får vi skjuta på detta, också?

Mamma åt, förra sommaren, en medicin som gjorde att hon inte fick vistas i solen. Därför kom hon inte på sambons födelsedag förra sommaren.

Hennes medicin var den där som skulle ha hämmat Cancern, men istället gav den kraft.
Vad är denna (som jag nu fått) för sorts medicin, egentligen?

Jag vill ju må BRA!
Jag vill inte att medicinen ska göra att jag mår sämre.

Efter en fullständigt sömnlös natt fylld av magsmärtor och feber kände jag att det var ett nära på omöjligt projekt att ta sej till sommarstugan, städa och fixa hela dan.

Vi kom iväg hemifrån nån halvtimme senare än planerat, hämtade upp lillasyster och styrde sedan norrut.

Då vi kom fram var storasyster och svåger på plats, och hade just börjat lite smått på tomten.

Vi delade, atomatiskt, upp oss och fixade - utan att vi pratade om det innan - på varsina håll, under några timmar.

Fikade vid 16-tiden, och jobbade lite till efter det... innan vi började dra oss hemåt.

Jag, sambo och lillasyster lämnade stugan vid 18-tiden. Storasyster o svåger åkte nån timme innan.

När vi sen kom hem tog vi in hästarna, kvällsfodrade, lagade mat, åt middag, skjutsade hem lillasyster och var sen hemma vid 1-tiden (mitt i natten), och då stupade vi i säng.

Det blev en mycket trevlig dag i sommarstugan.

Jag tycker det kändes som att mamma trivdes med att vi hjälptes åt och fixade.
(sen fanns det en känsla av att mamma nog hade varit glad om hon fått uppleva detta med - att hennes barn kom och var med och fixade)

Här följer lite bilder från dagen:

 
Akela & Loke fick följa med, då vi skulle bli där så många timmar. Och, det tyckte både dom och vi andra om.

Tog kort före...
 
Och, under tiden....
 
Akela    
Tittade ut genom köksfönstret, och tyckte det såg så trevligt ut.
   
Teamwork
 
Sambon fixade verandan
 
Trädgården kommer fram. Resten är fortfarande en ganska stor skogstomt.
         
Här satt ofta min morfar, på trappan och bänken som han byggt (ja, han byggde faktiskt husen med).
Och, varje gång jag tittar på trappan så kan jag "se" min morfat sitta där... med mina rosor bakom sej.
 
Tog en bild innan vi åkte.
Jag brukade alltid ta en sån här bild varje gång jag skulle åka hem.
Skillnaden nu är att på de tidigare bilderna står alltid min mamma på verandan eller nedanför trappan, och vinkar "hejdå".
  Parken, med klubbhuset och poolen har jag också massor av bilder på sen förr om åren.

Igår åkte jag, sambon och min lillasyster till sommarstugan, för att träffa den 3:e mäklaren.

Vi åkte hemifrån i god tid, så vi skulle få lite gjort där innan mäklaren kom. Och, en hel del blev också gjort.

Vi hade bl.a redan sedan länge beslutat att vi skulle tvätta balkarna på verandan, då vi inte vill att smutsen som skogen och naturen givit de vita balkarna under årens lopp ska avskräcka spekulanter och blivande efterträdare till detta underbara guldkorn i skogen vid havet.

Så, vi satte igång genast efter att vi fått lite fika i oss.

Tog några foton innan, och sedan ett par även efteråt.

Medan vi jobbade med balkarna kom vår storasyster förbi. Och, även hon högg in på ett par balkar.
Så, tillsammans fixade vi 3 att det nu ser så mycket trevligare ut - det första intrycket man får.

Jag har väldigt svårt för att förlika mej med att vi måste sälja sommarstugan som mina föräldrar och mina morföräldrar byggt med sina egna händer, och som funnits i vår ägo sedan jag var 5 år.

Mamma älskade att tillbringa somrarna där.

Här har mamma vävt många dukar, trasmattor osv genom åren.

 
De sista åren hade hon sällskap av en god väninna, som också kom och vävde tillsammans med henne.
(Den väninnan kom till begravningen, och verkligen talade till mamma vid kistan - vilket rörde mej djupt.)

Här har mina rosor vuxit - och mamma har vårdat dom - sedan mormor och mamma hjälpte mej att plantera dom nån gång i mitten av 90-talet.

Då mäklaren sedan kom hade storasyster redan åkt, då hon hade en tid att passa.

Den här mäklaren var klart bäst av de 3 vi nu haft ute.

Han hade samma filosofi och syn på det här med marknadsföring som jag har.

Och, dessutom kostade hans hjälp avsevärt mindre än de taxor de andra hade.

Så, nu har vi bestämt oss för vem som ska få hjälpa oss med detta.

Och, nu rullar allt igång rätt snabbt.

Vi fick en lååång och trevlig dag i sommarstugan.
Gucci var med... så han skulle bli lite trött, och inte hålla igång mej sen, hela natten, som han annars brukar göra.
 

Och, då vi kom hem.... tog vi in hästarna... kvällsfodrade dom... och lagade sedan mat till oss.
Efter att vi ätit fläskkarré, jasminris och bearnesesås... så skjutsade vi hem lillasyster.

Väl hemma sedan dök vi genast i säng... en stund efter midnatt.

Och, idag har jag varit seg.... Det tog på mina krafter igår.
Det får jag känna av idag.

Imorgon ska jag ringa mäklaren och ge honom klartecken att vi kan börja!

Magen mår lite bättre.
Jag känner mej lite starkare.
Så, efter att jag kom hem ifrån blodprovstagningen igår så ringde jag upp mäklaren och tecknade ny tid för mötet vid sommarstugan.

Så... idag är det dags att träffa mäklare nr. 3 i sommarstugan.
Och, nu påbörjas alltså försäljningen av den sommarstuga som varit en del av mitt barndomshem sedan jag var 5 år.
Det känns tungt, då jag helst hade velat behålla stället.
Men, jag har inte den ekonomiska möjligheten.

Bilder och lite videoblogg kommer nog ut under dagen.   

Sedan dryg 2 veckor tillbaka (ja, närmare 3 veckor, tror jag) har jag försökt att få någon annan att hoppa in och ta mina 2 pass på kursen.
Dagen innan (alltså i onsdags) hade jag äntligen en reserv, och kunde slappna av ang. det.

Jag kunde ju inte rida 2 pass om jag inte mådde bra, sedan jag inte kunnat äta på 2 veckor, och jag senaste knappa 2 veckorna haft "mjölksyra" i hela kroppen vid minsta ansträngning.

Kom ut igår förmiddag och upptäckte att första passet på kursen bestod i markarbete - något jag länge, länge velat lära mej. Ajdå... nu ångrade jag att jag lämnat ifrån mej min plats på kursen.

Satt och tittade på, och fotade o filmade, innan lunchpausen.

Då alla kursdeltagare tog lunch gick jag hem och skulle äta lunch... men, det blev inte som jag tänkt.

Medan äggen kokade tog jag en näringsdryck... och kort efter jag svalt sista klunken blev jag så illamående.

Jag fick lägga de kokta äggen i kylen, och glömma bort allt vad äta lunch hette.

Efter nån halvtimme la sej illamåendet och jag gick ut och satte mej och tittade på då kursen fortsatte med pass 2. Och, så fotade jag lite, som jag blivit ombedd att göra.

Nån timme efter det kändes det ok att äta äggen och dricka en kopp te... och jag insåg att det var bra att jag faktiskt hade hoppat av kursen.

Men, jag vill fortfarande lära mej att markarbeta Oskadis.

...och, 9 dagar med full dos kortison...

Nu hoppas jag att magen klarar av denna underbara portion av spagetti och köttfärssås.