Hade ju inte bestämt riktigt än...
Skulle det bli en del av en pläd?
Eller kanske ryggbiten på en kofta?

Eller en mössa?

Jag har en stark känsla av att alstret vill säga mej något om vad den vill bli:

Gick ut och mockade de 3 boxar som för dagen är mitt jobb. Kroppen värkte, och benen var matta.

Men, solen sken, och färgerna på träden var så vackra. Fick några bilder, och hoppas dom inte blev alltför suddiga - då mina händer inte är lika stadiga nu som de var för nån månad sedan.

Det är tur att hösten är en vacker årstid. Annars skulle man väl bli deppig över att vi går emot mörker och kyla.

Satt och åt lunch, och tittade ikapp på Debatt från i torsdags, då sambon kom in. Med sej hade han en vit papperskasse som han höll rätt högt och sa att detta var till mej.

Jag tog emot kassen och tittade ner i den. Kände genast hur jag blev alldeles varm inombords.

I kassen låg en bukett vackra rosor och ett kuvert.

Öppnade kuvertet, som innehöll ett jättegulligt och sött kort, och texten som avslöjade avsändaren.

Pelle & hans matte ville ge mej denna solstråle och värme, med önskan om att jag ska fortsätta att krya på mej.

Ofrivilligt kastades jag känslomässigt in i framtiden och den, för mej, ännu okända tiden kring och efter den operation som ska ske.

Då kommer jag att ligga kvar på sjukhuset i några dygn... och kommer att vara ännu längre bort än vad jag är nu. Jag ser inte fram emot den tiden.

Jag blev så jätteglad för denna gest, och för de underbara rosorna samt kortet!

Buketten har fått bästa tänkbara plats!

Stort och varmt TACK!!