Var idag på Danderyds sjukhus och träffade kuratorn, som min gastroläkare remitterat mej till.

Vi pratade i ca 30 minuter om hur läget ser ut idag och hur det sett ut sedan jag brakade in i väggen 1989.
Hon sa att jag HAR rätt till sjukersättning!
Och, hon sa att hon gärna hjälper mej att slåss.

Nu hoppas jag verkligen att hon har bättre framgång än vad psykoterapeuten hade som försökte hjälpa mej 2004. Och, då FK avslog med argumentet att dom såg mej som frisk 2004 pga att husläkaren ignorerat mej i 8 år.

Och, den chansen vill jag göra något bättre av.

T.ex
 

Idag har jag haft en riktig maratondag.
Först tog Akela och jag en promenad upp i skogen och hem igen.

Hästarna i hagarna var väldigt nyfikna på Akela, som dom inte ser på så nära håll så ofta.
   
Jag badade henne, hjälpligt, i trädgården i kallvatten (vi har ingen varmvattenledning till kranen på utsidan av huset) och sen tog vi en promenad bort till sommarhagen uppe vid skogstorpet, där sambon höll på att täppa igen ett smalt dike, så att hästarna ska kunna gå där i sommar utan risk för benbrott.

Det var en lång promenad, för mej. Och, vi fick stanna där en stund, medan jag samlade krafter för att ta mej hem igen.

Efter promenaden hem igen så kammade jag Akela och klippte bort en massa tovor.
Så, nu ser hon ut som "Fantareklamen".

Hennes långa päls har tovat sej en hel del under våren, då jag varit så sjuk och nätt och jämnt orkat med det dagliga jobbet.
Pälsvården har tyvärr fått bli lite si och så med.
Men, Akela är glad och nöjd med att nu få gå korthårig i sommar.

Idag, då sambon var nere vid Oskadis' hage, såg han att ett gäng pyttesmå andungar (som jägarna hade satt ut i ån) tagit sej upp på land oh in i stonas hage. Hästarna trampade ihjäl dom, berättade sambon för mej, då han ringde och bad mej komma med 4 grimmor - till de 4 hästar som fanns i hagen.

Jag gick genast och hämtade våra repgrimmor och sen ner till hagen. Hästarna gick då lugnt o betade och ingen av dom gav sej på den lilla flock av andungar som just då kom och styrde upp mot stallen.

Jag tog Oskadis (fast jag helst inte ska leda häst ännu) och tog med henne hem, o släppte henne i hagen hemma.
Sambon tog de andra 3 och släppte dom i en av sjukhagarna.

Sen fick vi valla andungar tillbaka mot sjön. Och det var inte lätt då dom sprang lite hur som helst.
Väl nere vid sjön upptäckte vi att många ungar simmade i en del av ån som är avskuren, så dom inte kunde komma fram till de andra.
Så, den flocken fick fokus läggas på att rädda.

Det blev nån dryg timme med mycket promenerande för mej. Och, jag orkade mer idag än igår.

Säkert var nog motivationen att hjälpa andungarna med och hjälpte till en del.

Jägarna kom och la ut mat (hel korn) och satte upp nät, så nu hoppas vi att andungarna inte springer i hästhagarna mera. När dom blivit vuxna så klarar dom hästarna mycket bättre.

Igår hade ICA Maxi kundkväll mellan 17-20. Och, då var det väldigt bra priser på vissa varor.
Bl.a icas falukorv 800g för 10:- (man fick köpa max 2 st.)

Vi ville ha korven för 10:- och eftersom priset endast gällde mellan 17-20 så åkte vi till Maxi vid 17.

Det var FULLT av bilar på parkeringen.

Hoppborg och korvförsäljning utanför entrén.

Inne i butiken var det FULLT av folk.

Jag orkade inte sitta kvar i bilen, i solgasset, och gick därför med in.
Det blev också jobbigt.

Så, första gången som jag gav mej på att gå in på Maxi sedan innan operationen... så gjorde jag det då det var knökfullt med folk överallt.

Men, men... Jag överlevde.
Och, nu har vi handlat lite inför midsommar också.

Och, jag missade totalt att fotografera den fulla bilparkeringen, hoppborgen osv.

Jag har kommit en bit på pläden.

Det går inte fort att få den klar. Och, jag är inte säker på att 2 x 200g Big Verona kommer att räcka.

Det ser jag då det första nystanet är slut.
Behöver jag skarva med annat garn så tror jag det får bli helvitt.
Eller, vad tycker du?

Ramonas matte och jag har pratat om att låta Oskadis och Ramona träffas och bli vänner.
Idag kom jag på att hagen här hemma i trädgården, där Oskadis får gå ibland ju gränsar till hagen där Ramona går.
Så, idag då Oskadis fick gå här hemma hoppades jag att dom skulle träffas på varsin sida av staketet.

Men, ödet ville annorlunda.
Först stod Ramona och pratade med mej... medan Oskadis var i andra änden av sin hage.

Sen, när Oskadis kom till den delen av hagen... så var Ramona på andra änden av sin hage.

Och, på ridbanan sprang Smulan och motionerade lite...

På sjukhuset hade jag med mej både stickning (sockor) och krokning (pläd). Men, eftersom jag var så dålig under tiden på sjukhuset så hade jag ingen tanke på att ens ta i dessa.

Men, då jag kommit hem igen så krokade jag lite på pläden några dagar... tills vi råkade städa bort den i helgen.

Så, igår startade jag upp en ny pläd. Virkad den här gången.

Jag virkar den på längden, och det lär nog ta sin tid att få den klar.

Det är mysigt att sitta ute och virka och ha sällskap av världens underbaraste häst: Oskadis.

Jag kan nu äntligen äta. Härligt! Jag blev lite orolig ett tag att jag skulle drabbas av ätstörningar.

Jag har lite dåligt tålamod och vill må bättre nu än vad jag gör.
Jag vill orka mera än vad jag gör.
Men, nu när jag kan äta så kanske orken kommer. Och, i takt med att jag orkar mer så kanske kroppen värker mindre.

Jisses vad ont jag hade i magen, ryggen och höfterna idag, då jag gick från bilen upp till Gastromottagningen på Danderyds sjukhus, där jag skulle träffa min läkare.
Idag har magen varit gasigare än nånsin efter operationen.
Men, det bror troligen på att tarmarna inte lärt sej än hur dom ska jobba - sa min läkare.

Utöver det berättade han lite av vad det stod i olika journaler från operationen och sjukhusvistelsen.

Jag glömde fråga om resultaten på blod- och urinodlingarna som togs en av dagarna då jag hade hög feber.

Han berättade bl.a att jag hade väldigt hög snabbsänka då jag skrevs ut, vilket berodde på infektionen som ännu var kvar - vlket jag missade... men nu kämpar med.

Han berättade också att dom tagit bort mer av tjocktarmen än av tunntarmen, och det ifrågasatte både han o jag. (det var ju i tunntarmen förträngningen fanns).

Han blev oroad då han fick veta att jag sedan 1989, då husläkaren ignorerade mej o ansåg att en sjukskrivning skulle stjälpa mer än hjälpa... och därmed lade grunden för att jag sedan dess saknar rätt till sjukskrivng, sjukpenning, sjukersättning...
Så han remitterade ärendet till kuratorn, i hopp om att hon ska kunna rota i det och kanske återge mej rätten att ingå i det systemet.
Som han sa... Jag har trots allt haft Crohn i minst 35 år.
Och, det skulle husläkaren ha sett till att upptäcka.... istället för att bara strunta i mej, i 8 år.

Är min läkare fantastisk, eller vad?   

Jag tog upp att jag har svårt att djupandas och gäspa. Att det gör jätteont i högra lungan då.
Han sa att det låter som en svit efter operationen, och uppmanade mej att göra andningsgymnastiken som jag fick lära mej på sjukhuset, och säga till om det blir värre eller inte bättre om ett par veckor.
För, i så fall blir det lungröntgen.

Han skickade en remiss så jag ska lämna blodprover också, på sköldkörteln och lite annat.

Jag ska nu gå omedicinerad i 4 månader. Och, sen ska dom kolla med koloskopi hur det ser ut.

Jag hoppas att jag kommer att få slippa mera besvär nu, i många herrans år.... gärna resten av livet.

Kroppen har varit trött idag. Och, värken i ländryggen o höfterna är väldigt jobbig.
Hoppas det avtar snart, så jag kan röra på mej mera.

Det var lite av hur min dag varit.

Hur har Din dag varit?