Efter en lång natt så var det dags att bege sej till Danderyds sjukhus, för koloskopi-undersökningen.

Då jag kom ut hemma, såg jag solen genom molnen. Så, den var inte mera skymd än så.
Framme vid sjukhuset kollade jag igen, och såg att ingen solförmörkelse syntes ännu, trots att klockan passerat 10.

Jag ropades upp ganska precis kl. 10:15 - 15 minuter innan tiden då jag skulle vara där. Dom vill att man ha 15 minuter innan, för att byta om osv.

Jag var helt matt och lite vimsig då jag gick in i omklädningsrummet.

Jag klädde av mej och satte på mej de blå pappersshortsen, de vita knästrumporna och den vita mjuka bomullsrocken.

Sen tryckte jag på klockan, så systern kom tillbaka. Hon gick in för att stänga av larmet, och såg då att jag missat att låsa in mina kläder.
Jag hade hängt in ordentligt i skåpet, men missat att låsa.

Så hon låste åt mej och gav nyckeln till min sambo, som ju var med.

Sen fick jag gå en bit till ett litet "bås" där jag fick lägga mej på en säng. Systern satte en port i armvecket på mej, men stack lite fel... så hon fick sätta den i handleden, just vid tummen, istället.

I den porten skulle lugnande och smärtstillande in om det behövdes.

En stund senare kom systern som skulle vara med vid undersökningen och hämtade mej.
Hon och den första systern hjälptes åt att köra sängen, så jag slapp gå.
Det var jag glad för... för, jag var alldeles för vinglig, kände jag.

Läkaren var samma kille som för 1½ år sedan. Han kom ihåg mej, och undrade hur jag mått sen sist.

Jag berättade att det blivit mycket sämre. Att jag har problem varje dag, och att det bara blir värre för var dag.

Han sa att det inte förvånade honom, baserat på vad han såg för 1½ år sedan.

Undersökningen gick inte helt friktionsfritt.
Ca 10 minuter in så började det krångla, då tarmen slingrade sej och inte tillät slangen att komma igenom.
Läkaren och systern jobbade ett bra tag på och smärtorna i min högra sida tilltog och tilltog... Systern frågade om jag ville ha morfin, men jag avböjde.

Jag vill inte känna mej drogad.

Jag frågade om dom knappt ens kommit in... eftersom det var så tidigt i undersökningen som det krånglade... Men, fick då veta att dom var nästan framme.

Då smärtorna avtog och han slutligen var framme vid tunntarmen så tittade jag på klockan och konstaterade att "episoden" med smärtorna och "bråkandet" varat i drygt 15 minuter.
Det kändes som minst det dubbla.

Väl framme konstaterade läkaren att tunntarmens ingång är trängre än förra gången, och att det är ordentligt ärrat och bulligt där.

Han sa att han rekommenderar operation.

Då jag sen var tillbaka i omklädningrummet hade det inte ens gått 1 timme ännu sedan jag kom dit.

Vi gick in på Pressbyrån och köpte en banan och en trisslott till mej, och sambon fick en burk Coca Cola och en påse bilar.  

Då vi kom ut från sjukhuset kollade jag upp mot solen, och såg att månen var på väg att lämna.

Knäppte en bild, eller två.
   
Det första att landa i min tomma mage, var en banan... som jag åt medan vi åkte hemåt.

Väl hemma tog jag dagens mediciner och 3 mackor o 1 kopp te.

Satt länge vid datorn och försökte se Days of our lives... huvudet kändes som att jag skulle tuppa av "närsomhelst", så till sist fick jag inse att jag inte skulle klara av att gå ut och jobba, utan la mej på sängen... och vaknade med ett ryck då sambon kom hem.

Då han fikat så gick han ut och tog hand om mina för dagen 8 boxar och tog in alla hästarna.

Under tiden piggnade jag till så pass att vi sedan kunde åka till Maxi och proviantera.

Det gick ju inte igår, då jag inte fick äta.

Till middag ikväll - efter att vi trixat lite, då spisen gick sönder mitt under matlagningen - blev det makaroner och bacon.

Jag hoppas jag sover gott inatt!
Och, att Du gör det, med!   

Och, solförmörkelsen... Den kan man se genom att snälla människor filmat.
T.ex detta... Från Sundsvall:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fy vad varmt det är. Just nu är det 42 grader varmt i solen, och vi håller oss inne, i rummet i "vårt" lilla hus. Här är det svalast just nu. Luften har gått ur mej och jag har haft känningar som jag är jätterädd för. Att det kan vara hjärtat. Vi...

Så många gånger under så många år har denne hästägaren uttryckt så mycket agg emot min sambo, och markerat emot honom, som om hon är förmer än honom. Senast nu i eftermiddags.   Hon ska ALDRIG mer kunna be oss om hjälp!Det är mer än nog!!!   ...

Nu SKA jag verkligen göra verklighet av min dröm om att min YouTube-kanal ska bli det jag från början ville att den skulle bli!   Härom dan gjorde jag ett första trevande steg och laddade upp en video som jag skapade i ett nytt jätteroligt progra...

Igår, då jag och sambon höll på att mocka på plattan, där lösdriftsvalackerna äter, så kom den där otrevliga gubben som håller koll åt markägaren. Han gick genast på min sambo i enormt otrevlig tog och beordrade honom att låsa upp elskåpet vid Este...

Idag kunde jag inte med att gå ut och släppa ut hästar. Mina fötter värker mer o mer för varje dag, och jag kände inte för att offra mina sista krafter på att hjälpa en person som igår hackade på mej för att jag "ropade på fel sätt" istället för att ...