Jag var förr så rädd för sjukhus att jag inte ens kunde vara inne på ett sjukhus för att besöka någon som låg inne utan att drabbas av panikattacker och en stark skräckkänsla av att jag var hotad av alla sjukhusets kirurger, som alla var fokuserade på att skära i mej.

Var denna skräck för sjukhus hade sitt ursprung kan jag ta i ett annat inlägg.
Nu handlar detta om det faktum att jag idag, senast, kände det som att jag lika gärna kunde vara på ett galleri.
Jag gillar att Danderyds sjukhus har en massa konstverk lite varstans, som man kan se och bli glad eller på annat sätt beröras av.

Och, jag gillar den lugna och lite mysiga amosfären i flertalet väntrum jag besökt på nyss nämnda sjukhus.

Idag var vi på hjärtkliniken, där sambon skulle få sin "dom" av läkaren... som faktiskt berättade att han i dagsläget inte bedömdes som hjärtsjuk.

Han hade för drygt 1 år sedan förhöjda värden på blodfetter, och läkaren uppmanade sambon att försöka få husläkare att kolla upp hur det ser ut idag.

Han sa också att det sambon kände av då han åkte in på akuten var riktiga och allvarliga symtom, som skulle åkas till akuten för.

Och, händer det igen så ska han omedelbart till akuten, förståss.

Men, idag är han "friskskriven" från hjärtsjukdom. *känns bra*