Tänkte filma då småpojkarna (unghingstarna) skulle ut på sitt sommarbete. Men, det blåste så hårt att det mest blev suddiga och flaxiga bilder, som man blir 1000-falt "åksjuk" av att se.

Så, de videoklippen får kanske ingå senare i någon större samling klipp.

Här kommer istället några av de foton jag lyckades få till:

     
(Óskadís och hennes dotter Dísa tittar på då småpojkarna busar runt i hagen intill deras)

Det blev inte precis Nationaldagsfirande för min del. Och, det berodde inte på att jag räds bli kallad rasist om jag hyllar mitt eget land.
Utan, det blev istället att fira mitt eget liv... med varje andetag som jag överlevde.
Vaknade och upptäckte att värken i mellangärdet fanns kvar, sedan kvällen innan.
Tog mej, med stor smärta, ur sängen. Svalde 2 kortisontabletter.
Tog mej ut i stallet, för att mocka 8 boxar och flytta 2 hästar från hage till hage.

Skickade ett videovykort åt Sögn till hennes matte, med.

Då detta var klart gick jag hem, och satte mej i min baden-baden.

Vid 12-tiden försökte jag få i mej 1 ostsmörgås, 1 kopp te och 3dl verum drick-yoghurt.
Det gick "halvbra".

Resten av dagen tillbringades i baden-baden, med smärtor, stickning, smärtor, bok, smärtor, kameran, smärtor...

Vid 18-tiden släpade jag mej ut och (med sambons hjälp) tog in hästarna.

Sen kände jag mej så pass bra att jag åt en portion ärtsoppa till middag.

Här kommer lite av min 6 juni i bilder:

   
Min blomsterrabatt... (mycket av den präglas av minnet och sorgen av min mamma)
 
Varje knopp blir en glädje men också en påminnelse om att Mamma inte får se... Vresrosorna fick jag för ett par år sedan av min mamma. Hon tog sticklingar på sommarstugan, och gav mej.
 
Här tillbringades största delen av Sveriges Nationaldag, för min del...
   
Här skulle egentligen Óskadís gå en timme eller två...
Ser du vad som döljer sej här?
 
...eken som min mamma tog upp (som bara ett par cm lång) på sommarsugan, och gav till mej.
Min egen ek!!!
 
Medan jag satt här... så gick sambon fram med "röjaren", bakom min rygg...
  
...så nu ser man eken lite bättre!

Han klippte fram min Kastanj också.
Den fotade jag efter insläppet av hästarna:

Idag var jag uppe före tuppen.
Vaknade då sambon skulle gå ut och fodra hästarna. Hade superont i bröstkorgen.

Försökte ligga kvar i sängen, och slappna av. Men, det hjälpte inte.

Så, jag gick upp... tog medicinen... besök på toaletten... och ut.

Hjälpte sambon med utsläpp av några hästar och mockade sedan samtliga mina boxar.
         

Avslutningsvis tog jag upp Vilja till sjukhagen, från gräshagen, där hon gör sina små gästspel under sin inbetning på gräs.

Vid 9:30 gick jag hem och åt frukost.

På gården hölls idag tömkörningskurs med Anders Eriksson som lärare.
Första eleven klockan 9:00, så jag kunde inte undgå att se lite av det ekipaget innan jag kom hem.

Sista eleven var 17:30 - 18:30. Så, det var verkligen en heldag.

Själv satt jag i telefon "halva dan" i möte om något väldigt viktigt.

Och, efter det gick jag ut och sådde fröerna i den "blomsterträdgård" som jag skapar till minne av min mamma.
 
Min mamma önskade sej i många år en japansk blodlönn.
Då jag för ett par år sedan tänkte köpa en till henne så ville hon inte det, då hon bestämt att nån dag sälja sommarstugan (där hon tänkt tidigare att hon skulle ha den).
Men, nu har jag köpt en till henne!!!

Idag var den stora dagen då...
 

Varför...?
Jo, för att...:
                     

Vi blev inte klara idag, utan fortsätter imorgon.

Imorgon ska vi dessutom åka och hämta/köpa! mera hö.

Det går åt som smör i solsken... och pga dåliga skördar förra året, så är hö en bristvara nu... så, det är bra att gräset kommer nu, och det då inte bör gå åt så mycket hö..

Idag la jag in nytt spån till Alma. Och, som vanligt såg hon ut så här, till kvällen.

Nytt spån är härligt att ligga i!

Idag har det varit fantastiskt fint väder.

Sambon väckte mej tidigt - typ vid 7:30 - men, jag somnade om, och vaknade igen ca 1 timme senare.

Direkt efter frukost åkte vi till lillasyster för att hämta bil som inte längre ska stå kvar på p-platsen där.

Syrran skulle på banken och betala räkningar, så vi träffades där, och åkte sedan hem till henne.

Tog 2 bilar hem... och syrran åkte med som sällskap till mej, vilket var bra. För, jag är så ovan att köra bil ensam, och var ytterst nära att få panikattack vid minst 3 tillfällen under den ca halvtimmen som resan tog. Det hade blivit så mycket jobbigare om jag varit ensam i bilen.

Syrran höll sedan sällskap medan jag mockade mina, för dagen, 11 boxar. Och, sen åt vi lunch (vid 14:30-tiden).

Medan vi satt och åt kom sambon och frågade om vi ville ha mera jobb - vilket vi mer än gärna ville. Så, efter vi ätit klart följde ca 1½ timme hagmock, då vi mockade helt rent i en hage.

Efter att vi sedan tagit in alla hästar fråna hagarna gick vi hem och åt middag.
Och, sedan skjutsade vi hem syrran.

Är vädret lika underbart fint imorgon så gör vi en repris på den här dan!

Nu ska jag soooova!

*tröött*

Jag hoppas Du mår toppen!

Medan Vilja & Alma's matte (och husse) är på semester långt borta i en helt annan världsdel, med en helt annan typ av djur omkring sej (typ Elefanter, Lejon och Hyenor) så tar jag hand om tjejerna.

Ja, dom sköter sej ju själva rätt bra. Men, jag ser till att dom får mockat, rent vatten, mat och tillsyn. Och, en hel del gos och pussar, förståss.

Vilja gick 2 pass på kursen på Skärtorsdagen. Och, hon verkade trivas riktigt bra.

Alma har fått manikyr o pedikyr, och går i hagen och äter av allt det gröna som kommer upp nu.

...men, även om jag är fullständigt oresonligt envis ibland, och vägrar att sluta bry mej... så, kommer till sist dagen då jag börjar inse at jag inte ska bry mej...
Den dagen har redan kommit... och jag har envist ignorerat den, eftersom jag är så dum, som fortsätter att bry mej..

Jag har skäl att bry mej.
Jag vet att min omsorg kommer från ett gott ställe.

Och, tyvärr vet jag också att flertalet av dom som jag hjälper genom min omsorg samtidigt idiotförklarar mej.

Och, varför fortsätter jag att bry mej, då jag ändå vet att de flesta inte förstår mej...?

För att jag bryr mej!
Jag bryr mej om djur!
Jag bryr mej om människor!
Jag vill / menar väl!

(och samma orsak har min sambo)

Men, hur länge ska vi tjata på folk om att komma ihåg att sätta för snöret vid bakdörren av stallet?

Hur länge ska vi bli betraktade som jobbiga idioter för att folk inte förstår varför vi envisas?

När snöret på FRAMSIDAN är BORTA....

DÅ ger JAG upp!!!

Det snöret har åtminstone jag inte haft någon anledning att tjata om.

Där har det verkat som att alla förstår vitsen med att ha det där.

Men, nu vet jag inte...

Kom upp till stallet ikväll för att fodra...

Snöret var inte för... ovanligt, kände jag.

Gick in och sträckte mej efter snöret, för att koppla upp Gucci i det, som jag brukar göra på kvällen... Och, upptäckte att det inte satt kvar ALLS.

Det är BORTA!!!

Jaha...

Dåså...

Min häst står inte i det stallet.

Så, jag får väl ta min omsorg och hålla den till MEJ och de MINA, då!