Igår låg alla 5 killarna och vilade och myste då jag kom ut i sommarhagen för att hämta Trausti och Oskar.
Trausti ligger lite utanför bilden.

 
Pelle
 
Oskar fick resa sej eftersom han skulle med mej till stallet.
 

Och, Oskadis och hennes vänner har visst bosatt sej på det långa gräset nu, när solen inte gassar så hett.

Har idag vart på möte med kuratorn.
Hon hade talat med min gastroläkare, och han hade skrivit ett läkarintyg, som hon nu hade, som vi bifogar i den ansökan om sjukersättning som jag fick fylla i hos henne.

Senast som jag ansökte om sjukersättning var 2004. Då fick jag avslag då FK's skrivbordsläkare ansåg att jag haft för dålig kontakt med vården från 1989 - 2004 (pga att husläkaren 1989 vägrade att hjälpa mej, då jag "brakat in i väggen"). Och, dom då ansåg att jag därför var frisk.

Jag är fortfarande utbränd (man kan inte stressa och jobba sej ur en utbrändhet), och jag har Crohn sedan tonåren (har vi kommit på tillsammans, min läkare o jag) och diagnosen ställdes 2009.

Jag har inte värst stora utsikter att få en anställning eller klara av att sköta ett heltidsjobb - utan att behöva sjukskriva mej titt som tätt då skoven slår till.

Så, jag har rätt till sjukersättning. Och, jag skulle haft rätt till det hela tiden... om inte husläkaren varit så "avig" och ansett att hon stjälpte mer än hon hjälpte om hon sjukskrev mej.

Med facit i hand så VET jag - 26 år senare - att hon stjälpte mej rejält!!!

Jag hoppas att det den här gången inte blir avslag!

Jag surfade runt och hittade en sajt som är fullproppad med roliga, trevliga och intressant upplevelser som man kan ge till sej själv eller någon som man tycker om.

Vad sägs t.ex om att se Stockholm på både land och vatten från buss med guide som berättar om Stockholms historia?

Bussen åker på Stockholms gator och sen ner i vattnet från Djurgården och vidare i vattnet.

Det är en amfibiebuss.

Det känns som en upplevelse att minnas.
Värst dyrt är det inte heller. 150:-/barn och 250:/vuxen.

Eller, varför inte åka med en riktigt fin båt på 3 timmars kryssning i Stockholms skärgård (eller Göteborg om man så vill) och få en riktigt god brunch?

Priset: 465:-/person.

Nåt som jag verkligen länge velat göra är att gå på spökvandrng i Stockholm, med guide som berättar om allt historiskt i typ Gamla stan, och om alla spöken som ännu inte fått ro.

Det kostar bara 200:-/person.

Det finns massor av andra upplevelser också. Sajten är nära på "smockfull", som sagt.

Kolla in där om du vill göra något utöver det vanliga. Eller om du vill ge bort något oförglömligt till en vän. (Eller till en ovän?)

Har nu börjat hjälpa sambon att sköta mitt jobb...    Jo, det har varit så nu i nån dryg vecka.
Men, än vågar jag inte ge mej på att mocka, eftersom det innebär lyft tyngre än vad min bukhinna är med på.

För, några kvällar sedan hade sambon svår migrän, och illamående. Då fick jag ta insläppet av hästarna utan hans hjälp. Det tog 3 timmar... att ta in 3 hästar, eftersom jag inte orkade gå så fort, och var tvungen att vila en stund mellan varje häst.
Det är en bra bit att gå, och än är jag inte så igång att jag kan gå flera km utan att pusta och vila kroppen under vägens gång.

Jag har nu åter uppgifter att flytta hästar mellan hagar under dagen (som jag brukar hjälpa till med under somrarna). Och, nu är det Trausti och Oskar (som f.ö är min Oskadis' son) som ska lämna sommarhagen på förmiddagen och gå tillbaka framåt kvällen.

När man kommer ut i sommarhagen för att hämta Trausti och Oskar så kommer alltid Pelle och vill prata lite.

Ett par dagar nu har det varit närmast olidligt varmt att gå i solgasset (och den höga värmen) till hagen o hämta hästar och upp till stallen för att lämna i en hage där. Och, sedan landat i gungan under parasollet. Och där virkat på pläden.

 
Det är lite varmt att virka på en stor pläd - som ligger i ens knä - så det har också fått bli med många pauser.

Igår brände jag mej lite på båda låren, då jag satt i gungan. Så, nu måste jag vara mera noga med att smörja in mej med SF50.
Och, det vore på sin plats med flera parasoll.
De vi har stoppar inte de solstrålar som bränner.

Ja, för mej blir detta ett nytt ställe!

Citiboard har nog funnits ett tag. Men, jag har inte hittat dit förrän nu.

Det bästa med Citiboard är att det är GRATIS.

Jag har hittat en del olika kategorier där jag ska lägga ut mina annonser.
Smyckena, vartefter de blir klara, hamnar i sin egen kategori.
Och, sockor får väl då hamna i kategori Mode och sen i den underkategori som passar. Herr, dam eller barn.

Man kan hitta allt från kläder till bostäder på Citiboard.
Jag snubblade ganska fort över ett snyggt pannband till cob för 100:-.

Detta är helt klart en sajt som jag kommer att ge en ordentlig chans.
Man kan söka på ort, eller på kategori.
Eller om man vill shoppa lokalt så kan man söka på kategori inom en viss ort.
Citiboard kan mycket väl vara Sveriges största Nätloppis.
Och jag tänker testa att sälja här!   
Mina annonser kommer Du att hitta om du söker på orten Stockholm, och sedan Sollentuna. ;)

Jag startade på den här pläden efter att jag kommit hem från sjukhuset... och efter att jag förlagt den pläd som jag egentligen höll på med... så, jag har inte hållit på med denna mer än ca 3 veckor, eller nåt, tror jag.

Jag har fått skarva med Big Verona i någorlunda matchande färger, då den syrenfärgade inte räckte till hela.
Men, nu kan jag inte hitta flera nystan i matchande färger. Så, jag "låser" nu med det 2:a nystanet av samma färf som jag började.
Sen gör jag kanten i någon annan färg... och hoppas att den blir bra.

Igår hade jag sällskap av småhundarna då jag satt i gungan.

 
Rabalder låg och gnagde på sitt märgben, och kände på sej då jag zoomade in honom med kameran.

 
Gucci vaktar sitt ben mer än att gnaga på det.

Han försökte gömma benet genom att, med hjälp av nosen, putta grässtrån över det.
Det gick inte jättebra. Och, det gav honom lite bekymmer.
Bättre vore det om han förstod att det lönar sej mer att gnaga i sej benet än att gömma det.
Men, han har väldgt myckt kvar av det vilda - som vargen och urhundarna i honom bidrar med.   

För ett par (eller 3-4) år sedan så kom jag på idén att själv tillverka vetekuddar, gärna i form av fina, roliga figurer.
Men som med mycket annat som jag kommer på så hamnade det i idélådan, endast.
Har inte gett upp... men inte kommit dit, än.

När min mamma var jättesjuk, och frös konstant, eftersom hon var så mager och så sjuk av cancern, så letade jag efter någonstans att köpa en vetekudde. Och, då fanns det inte att få tag i nånstans.
Det kändes så himla konstigt och ledsamt.
Jag berättade för folk att jag var på jakt efter en vetekudde åt min dödssjuka och frusna mamma, och inte heller där kunde jag få tips om var de fanns att köpa.

Men, NU... har jag hittat ett ställe (som förmodligen fanns redan då... men, det är ju så, när man är förtvivlad. Man blir både blind och handlingsförlamad).
>>> Här finns det vetekuddar! <<<
Och, värst dyra är dom inte heller!

Var idag på Danderyds sjukhus och träffade kuratorn, som min gastroläkare remitterat mej till.

Vi pratade i ca 30 minuter om hur läget ser ut idag och hur det sett ut sedan jag brakade in i väggen 1989.
Hon sa att jag HAR rätt till sjukersättning!
Och, hon sa att hon gärna hjälper mej att slåss.

Nu hoppas jag verkligen att hon har bättre framgång än vad psykoterapeuten hade som försökte hjälpa mej 2004. Och, då FK avslog med argumentet att dom såg mej som frisk 2004 pga att husläkaren ignorerat mej i 8 år.