Så var då Påsken 2015 till ända, och den har till största delen innehållit en blandning av gott och dåligt mående här.
Det mesta av det dåliga måendet har kommit av "yttre påverkan", och det är inte alls acceptabelt.

Långfredagen blev en trevlig och glad dag, då vi hade löshoppning och Oskadis förvånade med att hoppa riktigt bra. Och, dessutom tycka det var riktigt roligt!

Jag blev en riktigt glad matte! Och, jag trivdes med "gemenskapen" bland hästkompisarna som denna aktivitet utgjorde.

Påskaftonen mådde jag mest dåligt, men tidvis lite bättre.
Det blev ändå en Glad Påskafton som tillbringades tillsammans med lillasyster och sambo.
Och, Mamma var ju med på ett hörn, också, förståss.

Påskdagen startade med en "kalldusch", då jag fick veta att jag "förärats" med ännu en stalker.
En stor del av dagen blev "occuperad" av denna nyhet.

Och så idag... vaknade till ytterligare oro och jidder som formligen kastades på mej till frukost.

Ett par timmar följde då jag fick lägga energi på att berätta hur verkligheten här hos mej ser ut och igår såg ut på riktigt.
Ett migränanfall, med synbortfall, hälsade på mitt under detta... och övergick sedan i migränhuvudvärk som satt i ett par timmar.

Nu har jag inte skrivit om vad vi åt till middag vare sej igår eller idag... Det betyder inte att vi fastat dessa två dagar.
Nejdå... vi äter, även då jag inte skriver att vi äter.

Och, naturligtvis har jag i eftermiddags - med migränhuvudvärk - mockat boxarna som jag för dagen hade att mocka.

Innan middagen ikväll tog Akela och jag en sväng bort till ovalbanan. Jag har inte varit där tidigare, så nu har jag sett den på nära håll.

 
(och även fast jag nu bara berättar om Akelas och min promenad så betyder inte det att de 3 andra hundarna satt innanför staketet här hemma och inte fick komma ut mer än genom att se oss där ute.

Dom var på andra promenader.

Men, jag måste ju inte berätta ALLT här, eller hur?

Hur som...

Akela och jag tog en tur till sommarhagen och spanade in kanalen som grävts ut för änderna att simma i... och jag konstaterade att det nog inte blir mycket kvar av den hagen till sommaren.

Och, Pelle & Co undrade vad vi hade för oss.

Imorgon ska jag träffa kirurgen, trots att jag fortfarande inte har fått någon kallelse om det.

*ogillar starkt då posten inte läggs i rätt låda*

Jag vet ju inte vad det stod i kallelsen, så jag känner mej mer osäker än nödvändigt inför morgondagens möte.

Men, min läkare har lovat att det inte ska bli någon operation imorgon!
Och, det hoppas jag verkligen... annars går jag därifrån och kommer aldrig mer tillbaka!