Efter en lång natt så var det dags att bege sej till Danderyds sjukhus, för koloskopi-undersökningen.

Då jag kom ut hemma, såg jag solen genom molnen. Så, den var inte mera skymd än så.
Framme vid sjukhuset kollade jag igen, och såg att ingen solförmörkelse syntes ännu, trots att klockan passerat 10.

Jag ropades upp ganska precis kl. 10:15 - 15 minuter innan tiden då jag skulle vara där. Dom vill att man ha 15 minuter innan, för att byta om osv.

Jag var helt matt och lite vimsig då jag gick in i omklädningsrummet.

Jag klädde av mej och satte på mej de blå pappersshortsen, de vita knästrumporna och den vita mjuka bomullsrocken.

Sen tryckte jag på klockan, så systern kom tillbaka. Hon gick in för att stänga av larmet, och såg då att jag missat att låsa in mina kläder.
Jag hade hängt in ordentligt i skåpet, men missat att låsa.

Så hon låste åt mej och gav nyckeln till min sambo, som ju var med.

Sen fick jag gå en bit till ett litet "bås" där jag fick lägga mej på en säng. Systern satte en port i armvecket på mej, men stack lite fel... så hon fick sätta den i handleden, just vid tummen, istället.

I den porten skulle lugnande och smärtstillande in om det behövdes.

En stund senare kom systern som skulle vara med vid undersökningen och hämtade mej.
Hon och den första systern hjälptes åt att köra sängen, så jag slapp gå.
Det var jag glad för... för, jag var alldeles för vinglig, kände jag.

Läkaren var samma kille som för 1½ år sedan. Han kom ihåg mej, och undrade hur jag mått sen sist.

Jag berättade att det blivit mycket sämre. Att jag har problem varje dag, och att det bara blir värre för var dag.

Han sa att det inte förvånade honom, baserat på vad han såg för 1½ år sedan.

Undersökningen gick inte helt friktionsfritt.
Ca 10 minuter in så började det krångla, då tarmen slingrade sej och inte tillät slangen att komma igenom.
Läkaren och systern jobbade ett bra tag på och smärtorna i min högra sida tilltog och tilltog... Systern frågade om jag ville ha morfin, men jag avböjde.

Jag vill inte känna mej drogad.

Jag frågade om dom knappt ens kommit in... eftersom det var så tidigt i undersökningen som det krånglade... Men, fick då veta att dom var nästan framme.

Då smärtorna avtog och han slutligen var framme vid tunntarmen så tittade jag på klockan och konstaterade att "episoden" med smärtorna och "bråkandet" varat i drygt 15 minuter.
Det kändes som minst det dubbla.

Väl framme konstaterade läkaren att tunntarmens ingång är trängre än förra gången, och att det är ordentligt ärrat och bulligt där.

Han sa att han rekommenderar operation.

Då jag sen var tillbaka i omklädningrummet hade det inte ens gått 1 timme ännu sedan jag kom dit.

Vi gick in på Pressbyrån och köpte en banan och en trisslott till mej, och sambon fick en burk Coca Cola och en påse bilar.  

Då vi kom ut från sjukhuset kollade jag upp mot solen, och såg att månen var på väg att lämna.

Knäppte en bild, eller två.
   
Det första att landa i min tomma mage, var en banan... som jag åt medan vi åkte hemåt.

Väl hemma tog jag dagens mediciner och 3 mackor o 1 kopp te.

Satt länge vid datorn och försökte se Days of our lives... huvudet kändes som att jag skulle tuppa av "närsomhelst", så till sist fick jag inse att jag inte skulle klara av att gå ut och jobba, utan la mej på sängen... och vaknade med ett ryck då sambon kom hem.

Då han fikat så gick han ut och tog hand om mina för dagen 8 boxar och tog in alla hästarna.

Under tiden piggnade jag till så pass att vi sedan kunde åka till Maxi och proviantera.

Det gick ju inte igår, då jag inte fick äta.

Till middag ikväll - efter att vi trixat lite, då spisen gick sönder mitt under matlagningen - blev det makaroner och bacon.

Jag hoppas jag sover gott inatt!
Och, att Du gör det, med!   

Och, solförmörkelsen... Den kan man se genom att snälla människor filmat.
T.ex detta... Från Sundsvall:

Lagom till Vårdagjämningen så kommer det "vintrigare" väder igen.

Det tycker jag känns lite onödigt, faktiskt.

Vi såg en fjäril i trädgården igår. Och, i vårt lusthus har massor av flugor fest (funderar på att spraya där, faktiskt) Men, än så länge har inte blåsippan visat sej, som jag tog hem från sommarstugan i somras, och satte i Mammas blomsterland.

Solförmörkelsen, som tydligen ska starta vid 9:52 och vara som mest vid 11, kommer jag nog att missa... även om molnen (som just nu ligger över Stockholm) skingras.

För, jag ska vara på Danderyds sjukhus och koloskopi från 10:30 och ett par timmar framåt.

Tarmsköljningen gick lite bättre den här gången.

Jag började dricka strax efter 13 igår - då jag hade fastat sedan midnatt. (13 timmar tidigare)

Det tog ca 3 timmar att dricka varje liter, pga mättnaden som uppstod då det inte tog sej igenom förträngningen fort nog.

Och, i 6 timmar satt jag på toa... och väntade mest...

Vid 2-tiden inatt la jag mej under täcket. Då var jag ordentligt frusen och jättetrött.

Har slumrat lite, och gick upp vid 7-tiden igen.

Jag är jättetrött, och hoppas att tarmen är tillräckligt ren, trots att det tagit så lång tid att skölja den.

När jag är klar på sjukhuset ser jag fram emot att åka hem och ÄTA, och sedan lägga mej att vila.

Jag behöver allt stöd jag kan få idag. Så, var gärna med mej i tanken, med lugn och trygghet.

Det uppskattas mycket!

Ska Du se solförmörkelsen?
Var jätterädd om dina ögon! Se inte mot solen med blotta ögat!
Solglasögon räcker INTE som skydd!