Igår var det dags att få järndropp igen. Senast var i november 2014, så det känns lite "oroande" att det behövs så tätt inpå.

Då vi kom fram till Danderyds sjukhus, i god tid, så fanns inte så mycket som en enda parkeringsplats ledig. Vi letade på stora parkeringen vid huvudingången, hos tandläkaren och utanför gastro (dit jag skulle, där IBD ligger), och ingenstans fanns en enda tom ruta.

Så, efter 3 varv på dessa 3 olika parkeringsplatserna så ställde vi bilen helt utanför P-anvisat område, utmed en liten väg, i anslutning till där några gubbar höll på att jobba med att gräva upp en rabatt invid en mur. Dessutom ca 20 meter bakom P-vaktens bil. *ojsan*   

Jag kom sen till receptionen på IBD, och träffade, i luckan, en glad kvinna som genast fick min nervositet att vila en stund.
Sen kom syster S och bad om ursäkt för att de var lite försenade, och att jag fick vänta en stund till.

Väl inne sedan så kopplade syster S på droppet, på halv fart eftersom full fart gav mej oönskad reaktion första gången, och så satt hon kvar med mej under hela tiden som droppet gick in.

Det blev en jättetrevlig dryg halvtimme.

Jag fick bandage om armen, med en hård tuss mot armvecket, då jag gick därifrån.

Då vi kom till bilen så... 
1. ...stod den kvar...
2. ...hade den INTE fått böter... 

Och, det som hände sen kanske var helt normalt... men, det kändes inte så bra.

Vartefter tiden gick så blev jag bara tröttare och tröttare i kroppen.

Då vi kom hem så mockade jag klart hos Manne. Det var box nr. 3 av för dagen 13 (jag hade innan vi åkte mockat hos Oskadis o Dis, där Oskadis o Frosti skulle stå o vänta på hovis).

Då Mannes box var klar så gick jag hem och åt en paj.

Sen gick jag ut... på tunga ben o fötter... occh skulle mocka igenom de resterande 11 boxarna.
Sambon hjälpte mej med 3 av dom.
Och, vartefter jag tog box efter box så blev jag tröttare och tröttare.

Under insläppet (promenaden i djupsnö till o från hagarna, i uppför- och nedförsbacke) så blev kroppen mattare och mattare, och jag skakade inom mej och i benen.

Då det var 5 hästar kvar så klarade jag bara inte mera. Och, jag berättade för Fjaris matte hur jag mådde.
Hon hjälpte mej då, genom att ta med Fursti in då hon hämtade Fjari. Och, sen gick hon ner igen och hämtade även Kurt. *Stort TACK, du Snälla människa!*

Då sambon och Spiltis matte sen skulle gå och hämta Spiltis och Ramona så möttes dom av en söt syn... för, en bit ifrån hagen - på utsidan av hagen - utanför vårt staket... stod Ramona och "betade" genom snön.

Hon hade helt enkelt konstaterat att det gick att gå igenom grinden utan hjälp av människor.

Men, lämna Spiltis, som var kvar i hagen... Det ville hon ju inte.   

Kate blev sista hästen in igår.

Och, då jag kom in så la jag mej i sängen en stund och vilade.

Tänkte att det kanske inte var riktigt meningen att jag skulle klara att mocka 11 boxar och gå på långpromenad i djupsnö och kuperad terräng direkt efter att jag fått järndropp.

Senaste året, sedan min Älskade Mamma förlorade kampen emot hudcancern (och hur många andra cancersorter det hann bli vet vi inte), så har jag och lillasyster ett flertal tillfällen konstaterat att det är "cancer överallt". Att fler och fler får Cancer.

 
Och, att färre och färre verkar överleva.

Och, då jag - trots att jag äter en hel massa, och rör på mej mycket om dagarna - går ner i vikt och tappar muskler... så kan jag inte låta bli att känna rädsla för att d är nån Cancer som äter på mej nånstans inne i kroppen.

Så, nyss på TV4nyheternas site att vi inte haft så fel.

Och, idag då det är VärldCancerDagen... så vore det inte så dumt om man kunde få veta hur man kan få veta INNAN man får klara symtom om man har Cancer.

Går det att se på ett blodprov?
Skulle det kunna synas på dom blodprover som jag lämnar ofta, och som visar på märkliga värden som jag inget begriper av?

Jag tänker dagligen på min Mamma!
Och, jag tänker dagligen på de vänner jag har som just idag slåss emot Cancer.

Och, jag önskar så att ingen människa nånsin mera ska behöva drabbas, eller förlora emot, Cancer.

Men, oftast så har jag inget att säga till om. Ingen makt att påverka.

Så har det varit då det gäller hästen som idag lämnade mitt (och många andras) liv: Kurt.

I förmiddags var hans ägare här och lastade honom - efter en ridtur på ridbanan - och nu är han på väg till Alvaret, på Öland, är det sagt.

Jag hoppas att han finner en underbar plats där.
Att han får trivas och må bättre än nånsin.

Och, jag hoppas vi kan ta en tur ner till Öland i sommar... och då hälsa på honom.

Vi brukar mysa lite på kvällarna, han o jag.

Igår kväll hade vi en längre pratstund än vanligt.
Jag sa inte "hej då". Klarar inte riktigt av sånt.

Jag saknar honom redan!   

Igår, då jag mådde bättre, så gick jag en sväng för att se om jag kunde få nåt fint foto på Kurt, som ska flytta. Jättetråkigt att han inte kan stanna här.
Jag har nämnt att jag kan ta över som fodervärd. Och, jag har uttryckt att jag kan köpa honom.
Men, det har inte varit intressant.
Så, nu får vi säga "hejdå", så fort snöovädret lagt sej och dom kan köra honom.

Det gick inte så bra att få nån fin bild, för alla hästar i hagen blev så intresserade att Kurt hamnade bakom dom andra.

Däremot blev Óskadis väldigt glad att se mej, då jag passerade henne på min väg till Kurts hage.
Hon har ju inte träffat mej så ingående senaste dagarna då jag varit dålig. Så, hon kom genast till staketet, och gick med mej, och ville att jag skulle ta med henne.
Jag hade ingen grimma med mej, så hon fick stanna en stund till.
Men, några kort blev det på henne.

Och, idag... är magen sämre igen...

Och, benen har fått träningsvärk av pulsandet i snön igår, då jag gick fram o tillbaka flera vändor o hämtade hästar. Utöver alla vändor med fulla skottkärror från de 8 boxarna.

Har 13 boxar idag.
Och, 14:00 ska jag få järn intravenöst, på IBD-mottagningen.

Och, 15:00 ska Óskadis och Frosti skos.

Nu e det mycket... och, jag måste ta mej ut och mocka o ta in Oskadis o Frosti, så dom finns på plats då hovis kommer, så han kan börja, även om jag inte hunnit hem än, då.

Ha en fin dag, allihopa!   

Då hade den här bilden på Manadis blivit riktigt lyckad, känner jag.

Och, dom var lite oroande, och kanske lite bekräftande.

Jag mådde bättre idag än igår. Orkade mocka 8 boxar utan hjälp.

Syster Å ringde från IBD-mottagningen under dagen och berättade att svaren på blodproverna jag lämnat i torsdags kommit.

Järnet jag fick i november 2014 är lågt, och jag ska därför in imorgon kl.14 och få en ny tankning.

Att det gått så fort för järnbristen att uppstå är inte så bra.

Men, eftersom jag inte lämnade in det provet 11/12 som det var sagt så vet vi ju inte hur högt järnvärdet kom i november, heller.

Nu stod det på 7.

Nån protein i blodet var för lågt.
Det förstod jag inget av, och hoppas verkligen att det inte tyder på sjukdom.

Snabbsänkan var 58, och det oroade lite.
Men, det KAN vara så att den var så hög i torsdags eftersom det var mitt under den tiden då jag mådde så dåligt, och var så svag.

Jag uppmanades lämna nytt blodprov på den i slutet av den här veckan, och då hoppas vi att den sjunkit. Om inte så måste det utredas varför.

Så... om någon nu trott att jag valt att ligga hemma och kolla på TV istället för att gå ut och sköta jobbet som jag gillar... så berättar en snabbsänka på 58 att jag inte valt det.   

Igår mådde min mage lite bättre. Så, jag gick ut och mockade hos Manne å förmiddagen.
Det var i överkant vad jag orkade med. Så, efter att jag var klar med hans box gick jag hem och vilade - hela dagen.
Sambon fixade övriga boxar åt mej.   
Jag gick ut igen framåt slutet av insläppsrundan, och tog in Atlas från hagen.
Det höll på att ta knäcken på mej. Så, jag nöjde mej med att efter att Elvis fått medicin, och Óskadis och Elvis blivit av med blöta täcken, gå hem och vila lite.
Men, bara lite.
För, då sambon sen kom in så var det dags att åka och handla.

Vi har haft hela vecka 5 på oss att utnyttja 10% storköpsrabatt på GityGross, och nu var liksom sista chansen. Vi behövde ju köpa kattmat, kattsand och lite mera. Och, det är ju bra om man då kan utnyttja erbjudande om 10% rabatt.

Även ICA Maxi hade en del erbjudanden under vecka 5 som vi ville utnyttja, bl.a fryst torskfilé för 25:-/styck.
Och, jag behövde mera vatten, nu när jag druckit så bra under veckan.

Så... det blev handlingsrunda i 2 affärer, med en liten biltur emellan.
Och, jisses vad jobbigt det var för mej.
Jag kände mej svimfärdig då vi var redo att checka ut i självscanningen på Maxi, som var sista anhalten innan hemfärd.

Magen krampade och benen var matta och skakiga.

Vi köpte med oss en grillad kyckling från Maxi att äta til middag.
Och, potatissallad.

Min mage brukar klara det. Bara att jag brukar äta lite för mycket, och bli proppmätt.
Så, sambon delade den lite bättre åt oss... så jag fick ca 25% istället för 50% av den hela kycklingen.

Sambon och katterna delade på de resterande 75%.

Min portion blev alldeles lagom stor.

Idag mår magen lite bättre, och jag ska strax gå ut i snöandet och ge mej på vad jag klarar utav de 8 boxarna jag har idag.

Jag har inte ätit kokt ägg till lunch på flera dagar, som jag annars brukar göra varje dag. Vill inte irritera gallan.
Och, jag aktar mej för att äta fet mat... vad det nu är.
Korv brukar irritera, har jag insett. Så, det blir det inget mer av på länge, nu.

Nån som vet ifall Lax är "fet mat"?
(det är väl en "fet fisk"?)