Blev väckt av sambon klockan 6... lyckades ta mej upp ca 45 minuter senare... Jättetrött.

Har nu ätit frukost, och ska ta och gå ut och mocka 5 boxar och 1 hage, innan det är dags att ta tag i dagen.

Känner mej för att hugga in på garnet som jag fick med mej hem ifrån ICA Maxi igår.

Det blir troligen en mössa. Eller kanske ett pannband.

Eller en tubhalsduk....

Svårt att bestämma sej...   

Jag minns än idag första mötet med Nokia, en svart liten häst, som bara dök upp bakom oss då vi tog in - vad vi trodde var - sista hästen ur hagen...
Vi visste inte att den lilla svarta tjejen fanns i hagen. Och, då hon plötsligt slöt upp vid min sida, där jag gick bakom sambon och den häst han tog in, så undrade jag till henne "vem är du?".

Hon var så söt... hon märkte att vi tog hennes sista kompis... att vi lämnade grinden öppen (som vi gjorde på den tiden)...och beslutade sej för att helt enkelt följa med till stallet.

Mitt första möte med Nokia's stora matte - som jag minns det - var kort innan deras goldenvalp, Charlie, och min unghund, Balto, ville leka... och Charlies matte verkligen inte ville att Charlie skulle bli lerig.
Lerig var något som Balto, för övrigt, älskade att vara.

Jag minns också hur jag ofta mådde så mycket bättre då vi kom hem, jättetrötta efter lång dag på Hogsta, och då jag nätt och jämnt kunde hålla mej vaken på vägen hem... och vi kom in hemma på gården, stannade vid brevlådan... och vid uppbindningsplatsen stod ofta Nokias lillmatte och log sitt soliga och glada leende och vinkade till oss.

En riktigt liten ängel! Och, jag kände mej genast glad och med mer energi igen.

Jag minns inte exakt vilket år det var som Nokia kom till gården.

Men, mötet mellan Balto och Charlie var nog kanske 2003... då Balto föddes 2002.

Jag minns inte heller vilket år Nokia fick resa till himlen, och då Glitfaxi kom...

Men, jag kommer att minnas dessa personer. För, i mitt hjärta har dom liksom flyttat in.

Och, idag, då Glitfaxi och hans stora matte flyttade, för att bo på en annan gård... så kändes det inte alls lika soligt och glatt som det gjorde dom där kvällarna då man kom hem och möttes av lillmattens leenden.

Alla hästar som jag engagerar mej i släpper jag in i mitt hjärta!

Inte alla människor som kommer i min väg lämnar trevliga fotspår i mitt hjärtas sand.

Men, dessa människor har gjort det!

Jag kommer att minnas er!

Och, sakna er!   

Ha det jättebra på nya stället!