Idag är det dags för vårens sista kurs här hemma. Och, de 5 tidigare har jag varit anmäld till, men inte kunnat vara med, av olika anledningar.

Idag ska Óskadís och jag vara med.

Och, inatt har jag drömt en hel massa om inför kursen.
Hur både Vidar o Manadis matte, Dis matte och andra "skuggfigurer" peppat och försökt lugna mej.

Dis' matte (stallkompisen) tog mej "under sin vinge" och sa nåt i stil med: "Försök att inte fästa dej så mycket vid vad alla säger! Vi gör det här tillsammans!"

Det handlade, i drömmen, om en långritt eller något.

När jag vaknade så vägrade kroppen att vakna.

Nu... ca 1 timme senare, har jag ätit frukost, och kroppen är fortfarande inte helt vaken.

Varför ska jag behöva bli så nervös varenda gång som jag ska upp på ryggen, på världens snällaste och goaste häst?