A Life to Live

Alla inlägg under maj 2014

Av Livsturisten - 7 maj 2014 22:12

Fick ett infall att testa något nytt...

 

Av Livsturisten - 6 maj 2014 23:00




Dísa har ofta väldigt tydliga minspel.
Dísa är min hästs dotter. (lite grann som "mitt barnbarn"   )
 
Mor & Dotter.
 

Mamma Óskadís & hennes dotter Dísa.
Och så Sól till vänster, och Dís i mitten.
 

Home sweet home!   

Här bäddas hästens säng!   
Óskadís fäller ordentligt nu!

   

Av Livsturisten - 5 maj 2014 13:28

Såg den här på Facebook, och kände mej för att dela med mej detta "ögongodis" här på bloggen, då jag tycker att detta är ett lyckat collage.   

 

Av Livsturisten - 4 maj 2014 19:19

...då jag läste Lina Baldenäs krönika idag!


Första gången som jag såg henne var bara ett par månader sedan, då hon var med i SVT's Debatt, och berättade om hur hon har fått kämpa för att få den vård som hon behöver.

Det berörde mej redan då eftersom jag senaste året haft Cancern så nära, sedan min mamma fick sin diagnos om Malignt Melanom (hudcancer).


Då satt Lina i TV-studion i Göteborg, med sin man vid sin sida, och berättade för politiker och sjukvårdsledning hur illa ställt det är med sjukvården, då patienter själva måste söka runt hela landet, och utanför, efter den vård som dom behöver.


Idag skriver hon sina krönikor från sin sjuksäng, på den palliativa vårdavdelningen som hon nu är inlagd på.

Hon beskriver hur hon mår, och hur hon känner. Vad hon upplever...

Och... jag blev så ledsen idag, då jag läste ord som kunnat vara min mammas.

Min mamma berättade inte hur hon egentligen mådde. Ibland "läckte" hon ut att hon var ledsen, rädd och orolig. Och, sista kvällen - då sjukvårdspersonalen på Sös sagt att hon skulle skickas hem "i övermorgon bitti" - så sa hon att hon kände att hon skulle dö... att hon inte skulle klara sej till min födelsedag... och, att hon hade ont i vänstra sidan "i midjan".


Lina har Malignt Melanom.
Min mamma hade Malignt Melanom.


Jag har inte kommit över det trauma som det sätt som min mammas situation hanterades...

Kommer nog aldrig att komma över det, "av mej själv". Jag känner starkare och starkare för varje dag som går att jag behöver få prata med dom som vet hur det verkligen förhöll sej... och som kanske kan förklara för mej hur det kunde bli som det blev.

(Jag tänker nu på hur dom kunde "behandla" min mamma så... (i mina ögon ILLA)... bl.a på Sös... och genom Färdtjänsten, som parkerade henne nere i porten och lät henne själv hasa sej upp och ner för trappor (hon bodde 2 trappor upp), då bilen inte var utrustad med trappklättrare (varför tillkallade inte chauffören... eller redan sjukpersonalen... en trappklättrare?)
Och... VARFÖR tog det typ 9 timmar på akuten, då ASIH skickade efter ambulans och sände in henne till Sös... tydligen utan info om varför... och VARFÖR hette det att hon var på fel avdelning för sina symtom, och att det inte fanns plats för henne... och därför skulle hon (enligt beslut 8 januari) skickas hem 10 januari... Och, VARFÖR informerades vi inte om att hon faktiskt inte skulle klara natten den 8 januari...


Jag har så många frågor... och jag känner att jag bara blir mer och mer ilsken mot sjukvården... och speciellt hela Sös får nu ta mitt agg... (fast jag gillade sjuksyster Nina och hennes kollega som jag träffade första gången jag besökte mamma på Sös - men det är också det enda jag ser positivt på).


Jag vill inte känna så. Men, jag behöver nog få hjälp att räta ut alla frågetecken.

VARFÖR skulle min älskade Mamma behöva dö ensam - då vi lurades av sjukvårdspersonalen att tro att hon var frisk nog att åka hem den 10 januari.... då hon i själva verket dog nån gång före 8 på morgonen den 9 januari???
Inte ens personalen vet hur dags!!! För INGEN var med henne!!!


Allt detta vaknade till liv igen inom mej idag, då jag läste Linas krönika.

Jag blir så ledsen också för hennes skull.

För hennes barns skull. För hennes mans skull.


!!! F U C K * C A N C E R !!!

Av Livsturisten - 4 maj 2014 13:02

Jag kopplade upp mej i februari 1997. Skapade min första blogg inom ett par månader från dess.
Kodade själv i HTML och det hette inte blogg då... Men, det var samma upplägg som bloggarna har nu.


Jag var på Aftonbladets chat, Entrén. Jag hade ICQ, och senare MSN.
Jag mailade med några få.
Jag hade konto på faces, Anstalten, Lunarstorm, Wilda Webben och senare Facebook (tidigt 90-tal).


Jag upptäckte redan innan millenieskiftet det som killen säger i den här videon.

Så, jag instämmer med allt han säger!


Och, hade det varit jag i videon... så hade det börjat:

"I have 351 friends... Yet I'm lonely!"

Wake up!
Look up!

Av Livsturisten - 3 maj 2014 23:00

För knappt 1 vecka sedan gjorde sambon illa sin tumme då han skulle koppla bort ett släp från våran bil. Och, då det inte slutat värka, och det gjort ont då han stött i tummen under arbete de senaste dagarna, så åkte vi till akuten direkt efter insläppet av hästarna igår.

Jag tyckte vi gjorde en taktisk variant  om vi åkte till lättakuten, eftersom dom betar av pateinterna där snabbare än på stora akuten... men, väl framme på lättakuten hade deras röntgentid stängt, och sambon erbjöds en bokad tid på röntgen till idag. Men, då läkaren tittat på tummen, så ringde han över till stora akuten (ortopeden) och hörde sej för om han kunde remittera sambon dit genast, och det gick bra. Så, sambon fick en remiss och uppmaning av läkaren att gå direkt till röntgen, och sedan skriva in sej i kassan på akuten.


Sagt och gjort. Vi gick upp till röntgen. Där var det tomt på patienter, och 5 minuter senare var vi nere i inskrivningen på stora akuten.

Sambon berättade vad som hänt, och att han varit på lättakuten, som remitterat honom dit. Killen bakom luckan skrev in honom och sa sedantill oss att följa blå linje till ortopeden. (Jo, vi hittar dit... efter alla besök där senaste halvåret och lite till)


Framme vid ortopedakuten anmälde sej sambon vid disken. Undersköterskan bakom disken hittade honom inte på datorskärmen, och ringde ut till killen vid entrén, och ett par minuter senare bad hon sambon (och mej) att sitta ner i väntrummet.

I väntrummet 3 patienter, och en stund senare kom det 3 till... nån timme senare kom  en av dom som var där innan in.

(i alla bås i närheten av inskrivningsdisken var det väntande patienter såg vi då vi anmälde oss)


Ca 2½ timme senare kände vi att det började bli svårt att få ihop detta. Hästarna hemma skulle kvällsfodras, och inget hade hänt ännu vad gällde sambon. Ingen mera patient i väntrummet hade kallats in, heller.

Så, vi gick till disken för att frågan hur lång tid det var kvar tills sambon skulle kallas in till sitt första möte med en sköterska (dom brukar först kolla blodtryck osv och sen får man vänta ytterligare på läkaren, men det första hade inte hänt ännu)


Sköterska bakom disken - hon som ringt ut till entrén 2½ timme tidigare - kunde fortfarande inte se sambon på sin skärm. Därför hade inget hänt ang. honom ännu.

Hon sökte runt en stund via sin dator, och hittade honom... på Medicin!!!

Hon flyttade honom över från medicin till ortoped... och så börjad han att "köa".

Men, nu var ju klockan så mycket... och vi behövde fodra hästarna hemma... Efter lite övervägande, och då en sjuksköterska tittat på sambons röntgenbild och meddelat honom att han har en fraktur i tummen, så lät syrrorna honom få åka hem för att fodra hästarna och sen komma tillbaka.


Så, vi åkte hem... tog ut hundarna, kvällsfodrade hästarna... tittade till en häst som väntades föla när som helst och en annan häst som hade kolik... nattade hundarna... och så åkte vi tillbaka till akuten.

Väl tillbaka på akuten hade inte något alls hänt i väntrummet.

En kille där hade väntat sedan 18-tiden.


Jag hade med mej en stickning... som växte rejält under tiden som vi väntade.

 
(så här långt stickade jag under natten)

 

Killen som väntat sedan 18-tiden kom in vid 3-tiden.

Den enda tjänstgörande läkaren fick under tiden som vi var där in 3 akutfall, varav 1 gick till operation och läkaren följde då med dit.

På medicin var det fullt i varenda bås och rum samt i väntrummet då vi kom tillbaka efter att vi varit hem och kvällsfodrat.


Då det bara var sambon och 2 patienter (med varsitt sällskap - vi var då 6 pers i väntrummet) så började vi prata med varann. Då blev väntan lite lättare.

Jag lyckades byta kanal på TV'n... från tråkig SVT1 till en lite roligare kanal med "According to Jim".

Syrrorna, undersköterskan som skrev in sambon och sjuksköterskan som kollade hans röntgenbild, kom förbi med lite lägesrapportering ibland om hur kötiden såg ut. Och, sambon och en kvinnas sällskap (hennes man) fick varsin kopp kaffe.


Till sist (sist i kön) och inga nya hade kommit in (till väntrummet) efter oss så fick sambon komma in till läkaren.
Jag satt kvar i väntrummet och pratade med kvinnan, som skadat sitt knä och sökte för att underbenet svullnade, och hennes man.

Vi hade en riktigt trevlig pratstund... tills kvinnan blev inkallad till läkaren för 3:e gången, och sambon kom tillbaka med gips på vänsterhanden.

Äntligen fick vi åka hem!


Klockan 05:17 klev vi utanför dörren. Solen var på väg upp.

 

Och, genast som vi kom hem gick sambon för att frukostfodra och släppa ut hästarna.


Nu ska han tillbaka 12 maj för att röntga och kolla att det läker ihop rätt.

Läkaren lyckades nästan få benet på plats då hon drog och vred i tummen.

Brottet var så att benet gått av och benbitarna låg intill varann... så tummen var ca en ½ cm kortare. *aj*

 

Av Livsturisten - 2 maj 2014 23:00

Det är så trevligt att ha en häst som är som en kameleont. Det är nästan som att ha 2 hästar - fast med samma personlighet.

På vintern är hon ljus och på sommaren är hon mörk.

Så, då man nu ser att hon börjar mörkna i pälsen... så får man känning på analkande sommar.

     

 
(December 2013)

Av Livsturisten - 1 maj 2014 23:00

Sånt här väcker en hel del tankar och känslor...

När jag såg den här videon kände jag först: Varför står folk bara där? Varför flyttar dom inte bilarna?
Sen kände jag, under videons gång: Varför blev det så här?


I slutet av videon insåg jag hur pyttesmå vi är!


Vad känner Du då du ser detta?

Det här är jag

Hej!
Välkommen att ta del av mina smultronställen  och djungler av brännässlor, på min resa genom livet. 

På tal om vädret:

klart.se

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27
28
29 30 31
<<< Maj 2014 >>>

Omröstning

När skriver Du testamente?
 Mitt i livet, då döden känns avlägsen.
 I samband med att barnen födes.
 I samband med att barnbarnen börjar födas.
 När krämpor gör sej mer och mer tydliga.
 När döden andas i nacken på en, och man inser sin dödlighet.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kategorier

Arkiv

Minns

Lilypie Angel and Memorial tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

Daisypath Anniversary tickers

Daisypath Anniversary tickers

Med i:


Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 


susnet.nu statistik

Tidigare år

Värt att besöka

Sök i bloggen

RSS

Presentation

Twitter


Skapa flashcards