...och kommit igenom 3 boxar av 5 (de övriga tog sambon hand om). Jag fick lite uppskattad hjälp av Draumurs lillmatte med.

Och, då Oskadis fick sina vårskor idag, hade jag tänkt fota. Men, jag orkade nätt o jämnt med att prata med hovis, och berätta att Draumurs matte får boka vår nya tid, och att sambon kommer och betalar. Sen gick jag hem.

Det tar rejält på krafterna att vara så genomförkyld. Stora svårigheter att andas. Och, all energi går ju åt för kroppen att kämpa mot viruset i kroppen. Så, min ansträngning utöver det blir "för mycket".

Jag hoppas det går åt bättre imorgon, så jag kan ta och göra ett behövligt telefonsamtal.

Jag minns fortfarande hur sjuk jag blev förra gången som jag fick en påhälsning av förkylningsvirus. Det var i september 2013, och jag däckade fullständigt. Blev liggande i 2½ vecka, visste inte tid och rum, kunde inte varken äta eller dricka då allt jag stoppade i munnen gav mej känslan av "fotogen", "vaknade till och mindes min häst o mina hundar nån gång ibland... gick ner ca 10 kilo, och tappade muskler i massor i armar och ben.

Det tog sedan ca 2-3 veckor för mej att lära mej gå igen.

Jag vill inte bli så sjuk igen. Och, därför hoppas jag att jag nu är på väg mot tillfrisknande igen.

För, med tanke på hur slut jag blev idag av att gå till stallet... av att hosta och nästan trilla omkull... av att gå med runt kvällsfodringen ikväll... så, får det inte bli sämre.

Jag har varken lust, ork eller tid till det.

Jag tänker ofta på min mamma, då jag känner mej riktigt sjuk... och tänker att "det är i alla fall inte cancer"... och ibland tänker jag att "det här kommer inte döda mej".
Men, det vet jag inte helt säkert. För, eftersom jag har en autoimmun sjukdom, eller två (struma och crohn) så ger sej mitt superstarka immunförsvar på mej med full kraft, då jag får in ett enkelt förkylningsvirus i kroppen.

Det är ju därför som jag blir så sänkt.

Inatt ska jag försöka att ta tag i det som rör sej i drömmarna (som jag haft de senaste 3 nätterna) och fråga lite saker, tror jag.

Jag hoppas att DU mår bra!   

Sov och slapp mardrömmar?

Mycket som bidrar till mardrömmarna är väl förkylningen som härjar i min kropp.

Men, också den depression som jag anar... som kommer som en del i sorgen efter min mamma. Och, alla frågor, dåligt samvete osv...

Och, just nu... då jag inte riktigt står stadigt på jorden... så ska jag fixa med värderingen av sommarstugan, och försöka hålla nere kostnaderna - och skydda min lillasyster från det värsta som kan hända.

Jag orkar inte med att alltid vara den som måste ansvara och fixa, och ha på mitt samvete hur det blir.

Veckans tema i Fototriss är Gult.

Och, här är mitt bidrag:

Den här
 

Plus den här
 

Blir lika med den här
 

Tanken är att det ska bli en filt.   

Vi som har hundar och vill lära dom olika saker...
Det här är en utmaning, verkligen!

...och nu vet vi att vi har ett ställe nära där man kan få hjälp med sånt.

Stinsen Skrädderi & Kem AB

 

Lämnade in ett par arbetsbyxor och bad om att få blixtlåset i gylfen lagat.
Ett par dagar senare hämtade vi ut. Kostade endast 170:- och dragkedjan var helt ny och en riktig i metall, istället för den bristfälliga som satt i från början.

Mycket gott bemötande.
Trevlig person som tog emot, utförde samt lämnade ut dessa till oss.
Det kändes tydligt att inget plagg är mera värt, utan alla behandlas med samma höga standard.

Dit går vi absolut fler gånger då behov uppstår.
Och, jag kan varmt rekommendera detta företag.

 

Skriv ditt eget omdöme | Tjäna pengar med Rejta

 

Var till lättakuten med sambon på fredagen, eftersom vårdcentralen struntade i honom. Så, nu har han fått 2 olika mediciner, till (utöver dom han redan hade). Så, nu hoppas vi att han raskt ska bli frisk igen.

Och, nu sitter jag här och snörvlar.

Hostat och haft ont i halsen har pågått redan ett par dar, för min del. Och, på fredagen kände jag mej febrig.

Så, nu hoppas jag att jag inte blir sämre än så här.

(med en autoimmun sjukdom (crohn) och ett superstarkt immunförsvar så löper jag stor risk att bli riktigt sjuk nu - igen. Hoppas inte!!!)

Var på möte på begravningsbyrån som har hand om bouppteckningen osv för dödsboet efter våran mamma. Vi var med alla 4 syskonen, och mötet kändes bra.

Mycket bättre än vad det känts på vägen dit, och innan vi gick in, då jag hade lindriga panikattacker och stark oro. Det är ju inte precis en lätt sak att ha möte om mammas tillgångar osv... då man helst av allt bara vill ha tillbaka sin mamma.

Det som gjorde mej sorgsen var det som hände en stund efter att vi avslutat mötet på begravningsbyrån.

Vi stannade till vid Västerhaninge kyrka (där jag f.ö är döpt, och där mina båda föräldrar gifte sej - samma präst vigde dom och döpte mej, fast inte vid samma tillfälle), där min farfar och farmor är begravda.

Det var så länge sedan jag senast besökte graven, och tänkte att det självklart skulle ske nu, då vi ändå passerade förbi.

Hittade först inte graven. Mindes fel om var den låg.

Men, efter en stunds sökande fann vi den, några tiotal meter bort ifrån där jag först trodde den var.

Och, då jag såg graven kände jag mej sorgsen.

Varför?

Jo, för att den var till synes övergiven.

Inget fanns i form av planterade eller på annat sätt smyckande växter. Jordbiten framför stenen är igenvuxen av gräs och mossa.
Och framför stenen satt en skylt - som såg ut att ha suttit ett tag, med tanke på att den var lite trasig - som uppmanade anhörig eller närstående till gravsatta att höra av sej till kyrkogårdsförvaltningen.

Graven löper alltså nu risk att tas bort.

Jag ringde genast då jag kom hem.

Mannen jag skulle tala med satt i sin bil, och bad mej återkomma vid 14-tiden.

Och, det ska jag göra nu.

Mina älskade farföräldrar förtjänar så mycket bättre än att bli "bortglömda" så här!

Mina ljus och blommor jag har här för dom... och dom tankar jag ägnar dom flera gånger om året... räcker inte då graven inte tas omhand.

Det har inte varit mitt ansvar att ha hand om graven. Jag var 7 år då farfar dog och 12 år då farmor dog.

Men, nu kan jag! (om jag får)

(jag tog bort den gröna skylten, precis som det stod på skylten att man skulle göra)