Igår var en solig och trevlig dag, som slutade trevligt, men med lite otrevliga moln på eftermiddags- och kvällshimlen.

Träffade mina systrar för att skriva tackkort.

Vi tog en promenad till graven, och konstaterade att blommorna fortfarande är relativt fina.

Dom blommor som var till mammas begravning 6/2 och som skulle ha kastats om inte vi tagit med dom till mammas föräldrar och farföräldrar. Till den familjegrav dör även hon nu ska ligga (och senare jag och lillasyrran). 11 dagar senare är dom ännu fina.

Vi tog en promenad på kyrkogården i vårsolen. Och, sedan gick vi hem och fikade.

Man blir besvärad och känner sej illa till mods av att se tiggare överallt.

Man är inte själv så långt bort ifrån den tillvaron. Ingen av oss är det.

Vi blev krafigt försenade hem pga saker som inträffade (som jag inte kan skriva om här) och väl hemma fick jag träffa sidor hon ett par personer som jag inte sett tidigare.

Så, molnen på himlen blev lite väl mörka.

Men, det fanns vårtecken lite varstans under promenaden igår. Och, det glädjer.

Kärleksörten (som mormor tog från morfars föräldrars ställe i Tyresö och satte på graven till morfar, och som mamma vårdat ömt sedan mormor hamnade i graven) kommer med full kraft nu.

Och, idag är det ännu en dag med solsken. Så, nu ska jag gå ut och jobba!
Och, umgås med min älskade häst, Óskadís!
 

Det är rätt många som inte har något jobb, av skilda anledningar. Några är inte gamla nog än, andra är för gamla. Sen har vi dom som är sjuka, eller dom som är för friska.

Jobb ser ut på många olika sätt, dessutom.

Huvudsaken är ändå att man trivs. Trivs med tillvaron, livet och jobbet.

Den här killen verkar trivas med/på sitt jobb, och med sin tillvaro.