Jag har fått en hel del inlägg på min tidslinje på Facebook idag. Antar att det är gratulationer... eftersom jag fyller 50 år idag.
Jag har inte orkat titta på dom... men jag ska göra det.... för jag uppskattar verkligen att få veta att jag har vänner.

I förmiddags kom telefonsamtal och sms om missat samtal (eftersom jag inte orkade svara) som sas vara från Rickard Sjöberg. Jag uppmanades ringa tillbaka.
Jag har inte orkat.

Jag hade mina aningar om hur min 50-årsdag skulle bli... Men, jag anade inte hur mycket ondare det skulle göra än vad jag räknat med.

Jag är så ledsen idag.
Jag känner mej så fruktansvärt ensam. (och jag vill inte uppfattas som orättvis eller otacksam)

Det gör ont i hela själen, och en stor del av kroppen.
Och, jag vet inte hur jag ska hantera det.

Jag har burit på denna sorg i förtid i ca 1 år... och inte kunnat prata med någon om hur jag känner och mår.

Och, nu är smärtan ännu värre.

Jag är så ledsen...
Men, också tacksam för de ord jag inte sett ännu...

Skulle just laga mat då telefonen ringde, och planerna för kvällen ändrades.

Rastade hundar snabbt och åkte sedan till Sös. Framme vid Sös kände jag nån konstig lukt från bilen då jag klev ur.
Det luktade typ "strykjärn".

Då vi startade för att åka hem ifrån Sös så kände jag att bilen betedde sej märkligt. Den hackade konstigt.

Körde en omväg via Globen. Och, på väg hem sen kom vi bara ca till Silverdal.
Sen dog bilen.

Ringde Bärgningskåren... 1 timme senare kom inte mindre än 2 bilar och hjälpte oss.
Så hem kom vi - med bärgningsbil.

Tacksam för att jag valde rätt typ av försäkring.

Nu gäller det att hitta en bra reparatör.

Vi behöver bilen!
Skulle ju åkt söderut igen redan imorgon kväll (*hmm* ja, ikväll)

Nu blir det jobbigt ett tag... *sucka lite*