Vi hade idag äran att få fixa hemma hos Sture&Lillemor. Alltid lika roligt att få hoppa in och hjälpa till där.

Men, idag kunde ju inte jag göra värst många knop. Och, det visste både dom och vi om.

Sambon fixar ju lätt det själv, så det gör ju inte så mycket att jag inte kunde fullt ut. Men, jag hade ändå tänkt ta tillfället att komma ut en sväng. Åka med dit i bilen, skulle jag väl klara?!

Men, det tog ju ut alla krafter innan jag ens kom fram till bilen. Promenaden från ytterdörren, ut genom grinden, uppför trappan och fram till bilen... "mjölksyra" överallt.

Så, bilturen blev en enda lång andhämtning. Och, väl framme satt jag kvar i bilen, medan sambon fixade allt som skulle fixas. Och, ca 30 minuter senare åkte vi hem igen.

Promenad från bilen och fram till sängen... där jag sen låg i nån halvtimme och pustade.

Lite senare tänkte jag mej inte för, då jag gick ner på huk på köksgolvet... och kunde inte komma upp. Benmusklerna har tagit ledigt! Och, ensam hemma var jag.

Efter många försök, som ledde ingenstans alls, fick jag äntligen tag om köksbordet och kylskåpsdörren, och hävde mej upp på armar som fortfarande ville vara med.

Tog mej på matta och skakiga ben till sängen - där jag sen låg nån timme och vilade.

Idag har jag fått i mej:

1 dl yoghurt

1 dl jordgubbskräm med lika mycket mjölk

1 kopp grönt te med citron och socker samt 2 rostade ostsmörgåsar

1 portion köttsoppa

Utöver det, några klunkar proviva och vatten.

Samt ett par munnar Resorb (vätskeersättning)

Nu hoppas jag att förträngningen i magen tycker att det är OK att släppa igenom köttsoppan utan problem.

Och, jag hoppas imorgon är en dag som blir bättre än idag.

Knäppte en liten bild igår, då jag just kommit igång med socka nummer 1.

Tänkte att jag kan ha dessa att tassa omkring i på sjukhuset sen, då jag är nyopererad.

Jag är livrädd för bara tanken på operation. Men, som jag mår nu, och det skicka jag är i (jag försvinner raskt i omfång här) så inser jag att "the only way is up".

Och, jag ser så fram emot att få kunna äta igen!

Sockstickandet blev en välkommen distraktion också då jag blev ensam hela dan, trots att sambon var ledig o vi hade tänkt att jag då skulle få lite sällskap. För, sambon körde iväg lite sopor... och det tog hela dan - utöver den tid han la ner på att sköta mitt jobb.

Det är så bra att han kan hoppa in och hjälpa mej med mitt jobb. Annars hade jag väl inte ett uns av det kvar nu.

Jag hoppas att jag har alla mina jobb kvar då jag är stark nog att sköta allt själv igen!

Tänkte försöka ta en liten promenad ute idag. Och, få lite höstluft i lungorna.

Inatt, då jag la mej ner och försökte somna, så var sockan nästan klar.

Kanske blir den klar idag.