För 2 år sedan var jag med och grattade, genom att jag - och många flera - skickade hälsningar först till en tjej som höll i det hela... som sedan satte ihop alla hälsningar (som var foton, text, dikter, brev, teckningar osv) till en bok... boken trycktes upp i 2 upplagor. Båda skickades till honom. Den ena via agenten i London, den andra via Peter Jackson's företag i Wellington - eftersom vi inte visste exakt var han skulle vara den 22 augusti. Det visade sej sen att han var i Wellington. Och - som han sa - försökte sova sej igenom födelsedagen... Men, grattades av alla från all världens hörn, och på plats i Wellington.

I år är jag med igen.
Den här gången gick det på en linje jag varit inne på ett bra tag: Låt honom få se alla i ögonen! ;)

Jag hade tänkt att fotot skulle vara utomhus och inkludera en gammal underbar ek och min alldeles egna häst.
Men, det klaffade inte så bra. Så, då fick det bli ett foto inne, i dåligt ljus... och med datorns webkamera till hjälp.

Jag kommer att - precis som tidigare - samla ihop och spara födelsedagshälsningar på Richard Armitage to the stars (om du vill se mer av såna).   

Här är videon som alla inskickade fototn resulterade i:

Pga att jag har Crohn får jag ca 1 gång per år lämna in blod- och avföringsprover för att det ska hållas koll på mej.
Senaste provtagningen visade på att mitt järnvärde var lågt. Det har jag känt av, med trötthet och så.
Och, därför skulle jag idag komma till mottagningen och få järn i dropp.
Detta för att tarmen inte tar upp allt som den ska då den är inflammerad. Och, för at det går snabbare att få upp nivån genom dropp, och för att tabletter ofta förvärrar magen.

Jag fick veta idag att det tar ca 4 veckor från att jag fått järnet till dess att dom med nya blodprover kan se om värdet är i nivå med där det ska vara. Om inte, så får jag komma och få lite mera.

Eftersom jag har min oro och rädsla för allt som kan vara obehagligt så var jag naturligtvis orolig även inför detta. Det är ju inte helt omöjligt med biverkningar, även om det är ovanligt.

På väg till mottagningen gick vi igenom korridorer som påminde om kulvertarna under Huddinge sjukhus som jag lekte i som tonåring. De gav mej känslan av "skyddsrum", också.

Väl på mottagningen blev jag väldigt väl omhändertagen. Dom är toppen på Danderyd!

Och, helt utan biverkningar / reaktioner blev det inte.
Ca 5 minuter in på behandlingen blev jag torr i munnen, fick en slemkänsla i halsen och en svag kvävningskänsla samtidigt som det hettade i bröstkorgen och jag började svettas ymnigt.

Sköterskan stängde av droppet, gick för att tala med en av läkarna och kom tillbaka. En stund senare mådde jag bättre, och vi satte på droppet igen fast på långsammare fart. Och, då gick det bättre.

Sköterskan satt kvar under hela tiden, och vi pratade om hur det var då jag gick in i väggen 1989, satt isolerad o ignorerad hemma till 1998, då jag bröt mej ut i direktsändning i TV... och sedan påbörjade läkningen på den här gården.

Jag frågade om det finns några restriktioner nu ang. jobb för min del idag. Och, det gjorde det inte. Jag kan jobba på precis som vanligt.   

Det är inte helt säkert vad min reaktion egentligen var. Om det var pga järnet, eller om det faktiskt var en svag panikattack.
Metallsmaken i munnen kom mycket troligt av järnet. Men, det som sedan följde i reaktionsväg kan ha varit pga järnet. Men, det kan också ha varit en panikattack som kom pga metallsmaken.

Hur som så antecknade sköterskan i min journal så att de vet i framtiden att ge mej dropp med lite lägre fart.

Nu ska jag äta lunch... och se om jag kan fixa min födelsedagsvideo till dagens mycket speciella "födelsedagsbarn".

Sen är det hög tid att gå ut och jobba.

Tack till alla som i tanken var med och stöttade!
Det uppskattas massor!   

Dags att åka iväg till sjukhuset.
Ska idag vara med om något jag aldrig gjort förr.
Jag ska få dropp. Järn i droppform.

Jag har ingen aning om hur det kommer att vara, hur jag kommer att må... Men, sköterskan sa i telefonen - då hon sa att detta skulle sku pga den låga järnnivån jag har i kroppen - att biverkningar är ovanliga, och att jag kommer att må bättre efteråt än innan.

Men, det hindrar inte mej ifrån att vara rädd och orolig.

Så, lite stöd är mycket välkommet!

Jag ska vara på sjukhuset mellan 9-10 ca.

Get ready for some biRthdAy wishes here today...!
Let's start with this speacial song: